INRIKES

Mattias Gardell: Ingen nepotism vid CEMFOR

Mattias Gardell - Foto: Sune Frack

GENMÄLE Förra veckan publicerade Aktuellt Fokus en krönika av Jonas Lundgren som handlade om Mattias Gardell och nepotismen i Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR) vid Uppsala universitet. Dessa uppgifter stämmer inte, skriver Mattias Gardell i ett genmäle.

Lundgren påstår att en forskartjänst tillsatts genom ”systematisk vänskaps- och familjekorruption”. Tjänstetillsättningar vid Uppsala universitet går inte till på det sätt Lundgren föreställer sig utan följer en fastlagd anställningsordning.

I januari 2017 invigdes Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR) vid Uppsala universitet av de sex fakulteterna inom det humanistiskt-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet och med stöd av rektor. Det är den första centrumbildningen i svensk universitetshistoria som placerat rasism i analytiskt fokus och vi hoppas att det skall inspirera till motsvarande centrumbildningar vid andra lärosäten.

På ett år har CEMFOR växt från tre till tolv forskare och fyra nya är på ingång. De flesta med externfinansierade projekt. Vi bedriver forskning, arrangerar seminarier, föreläsningar, bokreleaser och workshops och forskare är fria att bygga egna fördjupningsområden, såsom Black Studies, Critical Border Studies, Fascism Studies, Indigenous Studies, Decolonial Studies och Critical Race Theory.

Ämnesmässigt spänner CEMFOR över en rad discipliner, inklusive kulturgeografi, urbanforskning, sociologi, media- och kommunikation, världskristendom och interreligiösa studier, idéhistoria, politisk filosofi, socialantropologi, religionshistoria, teknikhistoria och urfolksforskning, juridik och jämförande religionskunskap. Vi vill gärna öka ämnesbredden ytterligare.

Vår gemensamma utgångspunkt är att rasism utgör ett problem som kan studeras empiriskt. Utöver denna minimalistiska plattform söker vi utveckla kunskapsområdet och forskningsfältet genom att samla forskare med skilda teoretiska perspektiv, metodologiska skickligheter och erfarenhet från olika empiriska fält.

Mot denna bakgrund var det förvånande att läsa Jonas Lundgrens kontrafaktiska påstående (AF, 3/5) att CEMFOR ”tillsätter tjänster med ja-sägare istället för kritiskt tänkande kollegor eftersom man vet att deras ingång i forskningen riskerar att ifrågasätta sina egna resultat eller de teser man driver”. Att Lundgren inte har en aning om vad han skriver om är uppenbart. Texten vimlar av ytterligare sakfel som lätt hade kunnat avhjälpas med enkel faktakoll. Detta är ett tillrättaläggande av de grövsta sakfelen.

Lundgren bortser från att CEMFOR har två vetenskapliga ledare, en humanist (jag) och en samhällsvetare (Irene Molina, professor i kulturgeografi), med skilda kompetenser, kön, bakgrund och teoretiska perspektiv. Lundgren påstår att ”de flesta” på CEMFOR tillhör samma ”familjer, vänskapskretsar och organisationer” och att CEMFOR befolkas av Gardells ”familjemedlemmar och familjemedlemmar till Gardells personliga vänner”. Det stämmer inte. Vi tillhör skilda familjer, olika vänkretsar och – med facket som möjligt undantag – inte samma organisationer. Det kan enkelt kontrolleras på vår hemsida.

Lundgren påstår att en forskartjänst tillsatts genom ”systematisk vänskaps- och familjekorruption”. Tjänstetillsättningar vid Uppsala universitet går inte till på det sätt Lundgren föreställer sig utan följer en fastlagd anställningsordning. Ärendet ägs inte av CEMFOR utan av rekryteringsgruppen vid teologisk fakultet. I den saknar CEMFOR representation. Rekryteringsgruppen utser två externa professorer, som gör en bedömning av de sökandes meriter i enlighet med fastslagna bedömningsgrunder. Därefter kallar fakultetens rekryteringsgrupp de främsta kandidaterna till intervjuer varefter de sammanträder och fattar beslut. Varken jag eller Irene Molina eller någon annan vid CEMFOR har således haft med tjänstetillsättningens utgång att göra. Det kan man tycka är anmärkningsvärt, men Uppsala universitet håller på konventionerna.

Det var inte den första tjänsten som tillsattes vid universitetet. Det var heller inte första gången en kandidat som inte fick anställningen blev besviken. Att beslutet överklagades är inte ovanligt utan i sin fulla ordning. Denna gång höll dock den besvikne inte på sin värdighet, utan satte igång en kampanj med misogyna dimensioner. I otaliga inlägg på facebook, bloggar och mass-epost påstod han att den kvinnliga forskare som sakkunniga gett försteg inte vunnit tjänsten på egna meriter utan genom vilka hon haft intima relationer med. En utnött sexistisk tankefigur vändes mot den saklighet och kollegialitet som är en central del av akademisk verksamhet.

Så kom beslutet från Överklagandenämnden för Högskolan (ÖNH). Lundgren påstår att det ”tydligt visade att det var fel av CEMFOR att ge [Patricia] Lorenzoni tjänsten, bland annat eftersom hennes meriter inte kunde mäta sig med [Tobias] Hübinettes” (som överklagat ärendet). Det gör det inte alls. ÖNH påstod förstås inte att CEMFOR gjort fel, eftersom CEMFOR inte varit inblandat i ärendet. ÖNH uttalade sig heller inte om de sökandes meriter. Anklagelserna om jäv lades åt sidan. Inte heller ifrågasattes innehållet i de sakkunnigas bedömning – som i detta fall var en grannlaga uppgift då femton skickliga forskares vetenskapliga produktion skulle bedömas i ”kvalitativt hänseende” (teoretisk skärpa, metodologisk skicklighet) framför kvantitet (antalet publikationer). ÖNH beslöt endast att ärendet ”visas åter till Uppsala universitet för fortsatt handläggning” då de tolkade en mejlkonversation mellan de sakkunniga som tecken på att de inte upprättat sin redovisning ”självständigt och var för sig”. Därmed är bollen tillbaka till rekryteringsgruppen vid teologisk fakultet. Där inte CEMFOR har representation.
Handläggningen får ta sin tid. Under tiden kommer CEMFOR fortsätta producera empiriskt välgrundad kunskap om rasismer i sina olika former. Det verkar inte som att vi kommer att bli sysslolösa. Följ gärna vårt arbete på hemsidan: http://cemfor.uu.se/

Faktaruta: För den intresserade är tjänsteutlysningen, bedömningskriterier, de sakkunnigas bedömning, fakultetsnämndens och överklagandenämndens beslut offentliga handlingar.

Mattias Gardell
redaktionen@aktuelltfokus.se

Upp