iFOKUS

Korruptionen inom forskareliten skadar antirasismen

Uppsala universitetshus - Foto: KlMa Wikicommons

iFOKUS Häng med på en resa i akademins vindlande korridorer. En resa som åskådliggör pakter, anställningar på tveksamma grunder och ren korruption. Och nej, det handlar inte om Svenska Akademien utan om eliten av svensk feministisk och antirasistisk forskning. Det handlar om hur några av Sveriges mest anlitade och profilerade forskare sluter sig samman för att hålla obekväma kollegor ur vägen.

Det hela började när forskaren Tobias Hübinette sökte en tjänst på Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR) vid Uppsala Universitet. En tjänst han inte fick. Istället gick tjänsten till en annan sökande, Patricia Lorenzoni. Nog så hade de flesta tänkt, men inte Hübinette som anade att något inte stod rätt till. Tobias Hübinette överklagade tjänstetillsättningen till Överklagandenämnden för Högskolan (ÖNH). I dagarna kom nämndens utslag som tydligt visade att det var fel av CEMFOR att ge tjänsten till Lorenzoni för att urvalsprocessen inte gått rätt till. Anklagan om jäv utreds inte av ÖNH. Academic Rights Watch har plockat upp fallet och skriver att Hübinettes meriter till och med överträffar CEMFOR:s vetenskapliga ledares. Vetenskaplig ledare för CEMFOR är, den av identitetspolitiska vänstern närmast kultförklarade professorn, Mattias Gardell.

Underminerar antirasistisk forskning

Hur kunde det då bli såhär? Innan den frågan ens besvaras är det viktigt att reflektera över ytterligare en fråga, nämligen; om ett vetenskapligt forskningsområde i Sverige i första hand beforskas av en begränsad grupp personer där de flesta inte bara känner varandra utan i vissa fall till och med tillhör samma familjer, vänskapskretsar och organisationer – hur påverkar det då forskningen inom området och utvecklingen av densamma?

Låt oss säga att man tillsätter tjänster med ja-sägare istället för kritiskt tänkande kollegor eftersom man vet att deras ingång i forskningen riskerar att ifrågasätta sina egna resultat eller de teser man driver. Och om det är annat än akademiska meriter som avgör vilka forskare en skattefinansierad institution på ett universitet omger sig med, hur trovärdig blir då forskningen som bedrivs där?

Systematisk vänskaps- och familjekorruption

Bland personalen på CEMFOR finns flera personer med koppling till Mattias Gardell. Inte bara gamla doktorander och liknande som det finns logiska förklaringar till, utan även familjemedlemmar och familjemedlemmar till Gardells personliga vänner. Det är med andra ord som Tobias Hübinette själv skriver i ett offentligt Facebookinlägg, att den feministiska och antirasistiska forskningen i Sverige liknar en storfamilj.

Att människor inom ett smalare forskningsfält inom akademin känner varandra är inget att uppröras över. Det är snarare oundvikligt. Att det leder till ett eller annat förhållande är således också begripligt. Men den här historien är betydligt mer invecklad än så. Vad det handlar om är snarare något som liknar systematisk vänskaps- och familjekorruption.

De som var sakkunniga under tjänstetillsättningen som felaktigt gick till Patricia Lorenzoni men borde gått till Tobias Hübinette heter Diana Mulinari och Mekonnen Tesfahuney. Mulinari är verksam vid Lunds universitet och Tesfahuney vid Karlstads universitet. Båda uppges stå nära professor Mattias Gardell.

Vem är då egentligen denne Mattias Gardell? Det första man undrar över är naturligtvis efternamnet, och ja, det stämmer att han är äldre bror till Jonas Gardell. Men det är det minst intressanta med honom. Gardell är professor i religionshistoria och författare till ett flertal böcker, bland andra Bin Ladin i våra hjärtan: Globaliseringen och framväxten av politisk islam, Tortyrens återkomst och Raskrigaren: seriemördaren Peter Mangs. Han syns ofta i vänsterpolitiska sammanhang i egenskap av debattör och aktivist. Gardell betecknar sig själv som frihetlig socialist och deltar bland annat i SAC Syndikalisternas demonstrationer på Första maj. Som debattör har Gardell vid ett flertal tillfällen ryckt ut till försvar för fundamentalistiska islamistiska organisationer som Sveriges Unga Muslimer.

Avslöjande e-post

De som skulle förse Gardell med den mest lämpliga kandidaten för CEMFOR-tjänsten, Mulinari och Tesfahuney hade kontakt via e-post. Korrespondensen har begärts ut. I den framkommer bland annat att de anser att Hübinette inte reflekterat tillräckligt över sin subjektsposition. Översatt till ren svenska och ickeakademiska betyder det att att Hübinette anses inte vara en pålitlig antirasist då han växt upp ”som svensk” vilket är problematiskt då han är adopterad från Sydkorea. Samtidigt är det indirekt sätt att säga att det ligger den mest meriterade sökande till tjänsten i fatet att han inte delar världsbild (politisk åskådning) med Mulinari och Tesfahuney.

I likhet med den politiska världen lider även den akademiska världen av en djup vänskapskorruption och svågermentalitet. Vilket är farligt. Inte minst då det underminerar seriös forskning.

Akademin bygger på att människor med rätt kunskap och kvalifikationer ställer relevanta frågor och försöker att ta reda på hur saker och ting förhåller sig. Det går inte att göra det när det inte är rätt människor med rätt kunskap och kvalifikationer som ställer frågorna. Och en sak till: om anställningsförfarandet för Tobias Hübinette på CEMFOR gick till på detta sätt, hur ser det ut med de vetenskapliga kvalifikationerna för de andra som anställts där och som består av familjemedlemmar och vänner och vänners familjemedlemmar till professor Gardell?

Hur det ligger till med de övriga anställda på CEMFOR lär vi aldrig få veta. Däremot kan man konstatera en sak. När en stark auktoritet, i detta fall Mattias Gardell, samlar ett antal människor kring sig som tycker och tänker ungefär likadant och dessa får ett stort inflytande över samhällsdebatten i kraft av sin vetenskapliga oantastlighet, då kan saker gå riktigt snett. Vi är väl många som minns SVT:s Dokument Utifrån om Margit Norell, psykiatrikern på Säter som i stort sett konstruerade seriemördaren Thomas Quick på egen hand.

Strömlinjeformat tänkande inom akademien där det lönar sig att säga och tycka rätt är alltid farligt. Till och med om man har goda avsikter.

Källor: Academic Rights Watch – Tobias Hübinettes överklagan  – Offentliga mailen finner du här

Artikeln har uppdaterats

Jonas Lundgren
redaktionen@aktuelltfokus.se

 

Upp