KRÖNIKA| ”Vänstern och religionen” har blivit en av vår samtidens vänster stora samtalsämnen. Diskussionen kan spåras tillbaka till den intensiva debatten om situationen i förorterna och om hedersrelaterat våld och förtryck som blossade upp sommaren 2015. Men egentligen har diskussionen betydligt djupare rötter än så.
Under Socialistiskt Forum 2017 på ABF-huset i Stockholm hölls en paneldebatt arrangerad av Ung Vänster. Vid mötet ska Ung Vänsters nu avgående ordförande Hanna Cederin framfört att det behövs mer andlighet inom vänstern. Detta är en intressant fråga att fundera över. Den grundläggande utgångspunkten för ”vänstern” över lag har alltid varit att religion är en privatsak. Frågan här är snarast hur utåtriktad denna privatsak kan vara. I en artikel i Flamman, nummer 11 2017, under rubriken Kakabavehs religionskritik är inte vänster, kritiseras en religionskritik från vänster bland annat genom citat av Lenin och Rosa Luxemburg. Det är på sitt eget lilla vis löjeväckande. Ser man till Lenins standardverk om religionen, Socialism och religion, ur Lenins samlade skrifter, femte bandet, kan vi läsa: ”Staten skall inte ha något att göra med religionen, de religiösa samfunden skall inte ha något samband med statsmakten. Var och en måste ha full frihet att bekänna sig till vilken religion han eller hon vill eller att inte tro på någon religion alls, d.v.s. att vara ateist, såsom varje socialist vanligen också är.” Detta bör snarast tas till intäkt för att, om man, vilket man naturligtvis inte behöver, väljer att stödja sig på Lenins teser bör man ge debattörer som Kakabaveh rätt. Och vill man tro Lenin är svaret på Hanna Cederins fråga om det behövs mer andlighet inom vänstern ett kort och koncist nej. Frågan är hur relevant det är att citera gamla gubbar istället för att se till samtidens realiteter.
Samtidigt måste vi vara öppna för att det är helt naturligt att människor med olika trosuppfattningar engagerar sig inom vänstern. Vänstern, i bred bemärkelse, bör vara en mångfacetterad social rörelse. Det betyder å andra sidan inte att vänsterns uppgift är att arbeta för att ge religionen en ökad betydelse i samhället, ett sådant agerande vore att flytta tillbaka vänsterns positioner. Det korset har vi så att säga redan burit.
Vi måste också förstå vad dessa idéer om vänsterns förhållande till religion har uppstått ur. De har uppstått ur en missriktad antirasism. När troende grupper har blivit en allt större del av vårt samhälle har också rasismen inriktat sig i större utsträckning på att angripa människors religion, i första hand islam. Att en antirasistisk rörelse som vänstern inte ska avfärda den organiserade främlingsfientlighetens nya fokus är en självklarhet.a Att det i sin tur ska innebära att man istället med en dåres envishet avfärdar religionskritik som rasism, oavsett det faktum att den bygger på helt andra premisser än de som rasistiska krafter för fram, är att göra sig själv en rejäl björntjänst. Plötsligt tycks religionsfriheten vara den antirasistiska grundprincipen. Men bara religionsfrihet i egenskap av människans rätt att tro vad hon vill, inte rätten till frihet från religion och religiösa uttryck.
Ser man det krasst är det enkelt, det är inte religion eller religiösa människor som vänstern ska bekämpa, det är kapitalismen och patriarkatet. Men på många håll runt om i världen ser vi att dessa två faktorer går hand i hand och utifrån detta objektiva faktum måste vi tillåta oss att kritisera och diskutera religionen ur ett materialistiskt perspektiv. Och en sak till: vi ska analysera vår samtid utifrån våra värderingar, men inte genom gamla profeters brillor, oavsett om profeten är Lenin, Muhammed eller Jesus.
Jonas Lundgren
jonas.lundgren@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar