KRÖNIKA

Sveriges självbild svajar

KRÖNIKA| Sedan Donald Trump och hans stab började pumpa ut desinformation om Sverige har det blossat upp en omfattande debatt om Sverigebilden i utlandet och svenskars syn på sitt eget land. Utåt vill Sverige helst framstå som den starka välfärdsstaten där ingen hamnar i kläm. Om USA, åtminstone tidigare, varit världspolis har Sverige varit världssamvete, ett samhälle som där ingen hamnar mellan stolarna.

Det kan vara farligt att försvara den självbild Sverige har istället för att förhålla oss till den Sverigebild andra har. Istället borde vi förhålla oss till den bild andra har av Sverige när vi diskuterar om den bild vi själva har stämmer eller inte. Kan vi bära upp den kostym vi säger oss ha eller är kejsaren naken?

Vår självbild som en stark välfärdsnation måste vändas och vridas lite på. När skattepengar går till företagsvinster, pengar på bankerna går till bonusar istället för att förränta sig för småsparare, när aktörer i civilsamhället måste hålla kurser i bilförlossning eftersom BB ska lägga ned eller när Migrationsverket skyfflar barnfamiljer kors och tvärs genom landet trots att det de verkligen behöver är trygghet och kontinuitet.

Vi minns väl alla ockupationen av vårdcentralen i Dorotea och nu har vi ockupationen av BB i Sollefteå. Gemensamt för båda fallen är att det är skattefinansierad vård som ska skäras ner. Kan vi verkligen säga att vi lever i ett välfärdssamhälle när stora delar av landet dör sotdöden samtidigt som storstäderna växer så det knakar? Hur blev det såhär egentligen? Den visionära vänsterrörelse som rattade det svenska välfärdsbygget blev en liknöjd förvaltningsvänster i stark avsaknad av innovativa tankar kring hur välfärdsstaten ska utvecklas. Istället släppte man in New Public Management-tänkandet i välfärden, kommunaliserade skolan och lät Bert Karlsson ta hand om de nyanlända. Lite hårt draget men dessvärre sant. Det är vad vi har att förhålla oss till.

Den Sverigebild Donald Trump har är naturligtvis grundfalsk. Sverige är inget mångkulturellt kaossamhälle. Men den kan omöjligen vara mer förljugen än den självbild vi svenskar har av att vara ett land där ingen hamnar mellan stolarna, ett välfärdsland som är bäst i klassen. Om vi är eniga om att det är den självbilden vi vill ha bör vi i första hand se till att få en kreativ, ansvarstagande och konsekvent vänster. En sådan vänster som vågar tala om kollektivet och gemensamma lösningar, som inte anpassar sig till en splittrande agenda där grupprättigheter står överst.

 

Jonas Lundgren
jonas.lundgren@aktuelltfokus.se

Upp