KRÖNIKA| Efter att ha läst flera diskussioner i olika underforum på sociala medier, kan jag bara dunka huvudet i väggen över all skit som tycks genomsyra dagens politiska samtal. Föga förvånande tänker ni då, men jag pratar om det som förs inom den breda vänstern, av forumens karaktär och omfattning att bedöma. Främst också i den yngre generationen, som jag själv tillhör.
Jag pratar om denna extrema sanningsrelativism och fokusen vid identitet som tycks vara väldigt populär i dagens politiska samtal. När det diskuteras olika ämnen på dessa forum så är det populärt att omdefiniera etablerade begrepp på ett absurt sätt. Det pratas om att klass är ett stort spektrum av socio-ekonomiska, kulturella och sociala grupper, med olika mycket ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital. Det förstnämnda kan jag köpa, bokstavligt talat. Kapital är ett ekonomiskt begrepp, fundamentalt när man pratar om klass, men när kom saker som socialt och kulturellt “kapital” in i bilden?
Det var en retorisk fråga, vi har alla sett denna “tolkning” av klassbegreppet florera hur länge som helst. När folk försöker påpeka detta i kommentarsfälten så bemöts det med argument som “Du har inte rätt att ifrågasätta andras upplevelser av klass” eller “Du har inte tolkningsföreträde på ordet klass, klass är si och så och det är så det är i min värld”. Det fortsätter med ganska personliga grejer. “Du är bara mån om dina privilegier, har inte lyckats med att inse dem och ditt argument är därmed ogiltigt”, “Denna diskussion kantas av överakademiska, teoretiskt självgoda marxister som gör det omöjligt för vanligt folk att förstå”, och det fortsätter.
Det offentliga samtalet inom den breda vänstern har i min mening infekterats av bristfälliga klassanalyser. Det har börjat produceras förklaringsmodeller om klass som tar avstamp i självmedvetande och identitet, istället för i systemkritik och grundläggande klasskampsteori. Med andra ord så fastnar man i en rundgång om var man själv står och vilken relativ maktposition man har gentemot sina kamrater, istället för att diskutera hur man kan angripa klassamhället och förändra det.
En självständig vänster utan vettig teoretisk grund är dömd att bli en självdestruktiv kraft, då visioner och mål riskerar att suddas ut med hjälp av bristande teoretisk bildning och praktiker som man inte ens själv förstår det långsiktiga syftet med.
Ingen av oss tjänar på varken kapitalism, patriarkat eller rasism. Det är viktigt att förstå att klassamhället reproduceras av samtliga av dessa, ingenting utesluter det andra. Om den självständiga vänstern hamnar i ett hamsterhjul som sätter identitetspolitik framför vettiga analyser och klasskamp så finns det ingen slagkraftig rörelse som vi kan räkna med för att göra skillnad. Vad i hela friden spelar det för roll om du är medveten om att du har relativa privilegier gentemot någon annan, om inte syftet med detta är att förändra det system som gör att det är ett faktum?
Samtalet idag verkar prioritera främjande av identitet och motsägelsefull medelklassideologi, och lägger inte någon större vikt vid utveckling av strategier och klasskampsteori. Medvetenhet som självändamål värderas alltför högt, sanningen är att det är fullkomligt värdelöst.
Emil Tholander
emil.tholander@aktuelltfous.se
Lämna en kommentar