iFOKUS När Bernie Sanders lanserade sin kampanj 2016 var det med avsikt att säkerställa att viktiga progressiva frågor stod i centrum under primärvalet, i ett val då Hillary Clinton uppfattades vara nästintill krönt innan kampanjen startade. Nu har han lyckats på både gott och ont.
Till de flestas förvåning gjorde Sanders ett enormt avtryck och kom att vinna 22 delstater. Det avtryck Sanders gjorde då har skapat ett problem för hans nuvarande kampanj, idag imiterar de andra kandidaterna hans populistiska vänsterretorik.
När de 20 kandidaterna debatterade under två kvällar nyligen var positioneringen till stor del centrerad kring Sanders nyckelfrågor. Det tydligaste exemplet på detta är i frågan om sjukvård där flera toppkandidater uttryckte sitt stöd för Medicare For All, ett program som Hillary Clinton under sin förra kampanj beskrev som en teoretisk lösning som aldrig kommer att skrivas in i lag. Andra kandidater uttryckte stöd för en kompromiss, i form av ett så kallat “public option”, som Obama tidigt gav upp i sina förhandlingar för den sjukvårdsreform som mynnade ut i Obamacare, ett statligt subventionerat sjukförsäkringssystem.
Ett annat exempel på att partiet flyttat åt vänster går att hitta i kandidaternas retorik mot Wall Street. Joe Biden gick på offensiven mot Donald Trump i debatten genom att hävda att Trump tror att det är Wall Street som har byggt upp landet. Detta trots att Biden skämtsamt kallats för ”bank-senatorn”, och att han blivit bemött med entusiasm av donatorer från just Wall Street. Vidare har även Elizabeth Warren höjt tonen rejält. Den senaste tiden har hon blivit uppmärksammad för sin hårda retorik mot Wall Street.
Bara Sanders är socialist
Trots likheterna finns en avgörande skillnad mellan alla andra kandidater och Bernie Sanders, nämligen att han är inte tillhör Demokraterna. Sanders är en oberoende senator, och beskriver sig som demokratisk socialist, något han ofta kritiseras för av medierna.
Man kan tänka sig att han inte är populär bland politiker som skickligt positionerat sig inom Demokratiska partiet, i flera fall i årtionden. Detta innebär sannolikt att Sanders har en annan teori för förändring. Nämligen att den aldrig är toppstyrd, och alltid sker från botten och upp.
Ville Hattara
redaktionen@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar