Medan vi faller och krossas

KRÖNIKA | Vi har en samhällssjukdom som pågår i vårt samhälle. Människor dör på jobbet och får inte komma hem till nära och kära. Det är sjukt att vi ska riskera våra liv på jobbet för smulorna som vi får i lön.

I månadsskiftet dog fyra arbetare på jobbet under den korta tiden av tre dagar. Sen har det varit flera arbetsplatsolyckor där arbetare skadat sig allvarligt med överlevt. Det är skamligt. Att utvecklingen inte kommit längre 2016 att människor dör och ska riskera att skada sig allvarligt på jobbet.

Vi måste börja prata om vad som är riskfaktorerna som gör att döden får fortsätta besöka arbetsplatserna. Det finns en huvudorsak. Det är att pengar och vinst är viktigare än människoliv. Ditt och mitt liv är inte så viktigt när det kommer till jobbet i arbetsköparens ögon. Vi är förbrukningsprodukter. Så länge vi producerar vinst är de nöjda. Blir vi sjukskrivna under en längre tid och inte producerar vinst så vill arbetsköparen så fort som möjligt göra sig av den anställde. Vinst och profiten står alltid i första rummet långt framför säkerhet och trygghet för oss anställda. Eftersom profit är det viktigaste kommer människor att fortsätta dö för vi piskas att stressa för att tid är pengar. När stressen ökar kommer också misstagen där döden kan vara konsekvensen.

För stress är en återkommande stor faktor att arbetare dör på jobbet eller att man gör avgörande fel som riskerar livsfarliga fallolyckor, att ben blir avhuggna eller andra allvarliga kroppsskador. Vi alla från fabriksgolven, på höga höjder på byggarbetsplatser och till vårdgolvet måste bryta denna utveckling. Vi måste sluta stressa. Att stressa sönder oss på jobbet gynnar inte dig eller mig. Vi är faror både för oss själva och våra kollegor.

Men en arbetsplatsolycka är inte bara en död arbetare. Det drabbar så många flera. Det är pappor, mammor, bröder, systrar, söner och döttrar som aldrig får komma hem från jobbet. Det är barn som inte vill sluta gråta som skriker efter pappa som aldrig kommer hem igen. Föräldrar som förlorar ett barn och barn som förlorar en förälder. Familjer krossas bokstavligen.

I år har det redan dött 9 personer i arbetsplatsolyckor och vi har bara kommit några dagar in i mars. Förra året dog 44 arbetare på jobbet. Arbetsköparna rycker på axlarna, spolar bort blodfläcken och ersätter den döde med en nya arbetare imorgon. Fackpamparna rycker också på axlarna och verkar inte bry sig nämnvärt. Politikerklassen lever i sin bubbla långt bort från blodpölarna efter våra kollegor vars kroppar krossas och slits sönder.

Är våra liv så lite värda att de bara blir en del i en statistik över döda i arbetsplatsolyckor. Vem ska skydda oss och våra liv om inte de gör det. Det ligger på oss själva att ta det lugnt, dra ner arbetstempot och sätta säkerheten först. Inget annat. För nästa gång kan döden komma på besök på din arbetsplats. Det är inte värt det.

Rickard Karlsson
redaktionen@aktuelltfokus.se