Nya riksbankslagen kan få förödande konsekvenser

EKONOMI ”När en nation skiljs från kontrollen av sin valuta och kredit, spelar det ingen roll vem som skapar nationens lagar… Tills kontrollen över utfärdandet av valutan och kredit återfaller till regeringen… kommer allt prat om suveränitet och demokrati gå på tomgång och vara fruktlöst.” W.L. Mackenzie Kings ord är på väg att besannas. Nya riksbankslagen vill förbjuda att staten Sverige livnär sig på egen hand.

Det är något som inte stämmer med den nya riksbankslagen som inom snar framtid ska klubbas igenom av Riksdagen. Svenska folket måste vara vaksamma när de folkvalda ändrar i lagen. Det är minst sagt inte små potatis när den nya riksbankslagen förbjuder Riksbanken att genomföra monetär finansiering av staten. Om vi använder en sökmotor och skriver in monetär finansiering, finner vi högst upp bland sökresultaten den Europeiska Centralbankens hemsida. Det är nämligen ECB som har utfärdat föreskrifter att förbjuda just monetär finansiering. Sverige har godtagit Maastrichtfördraget men är än så länge inte medlem i den monetära unionen. Märkligt då, att vi på punkt och pricka lyder unionens centralbank.

Vad innebär monetär finansiering?

Nu undrar nog en del, vad är egentligen monetär finansiering? Det är när centralbanken, i vårt fall Riksbanken, förser staten med kredit. Vilket innebär att Riksbanken skapar pengar och hjälper till att finansiera statsbudgeten och regeringens folkvalda väljer hur pengarna ska investeras. Detta är en mycket bra affär för samhället om de nyskapade pengarna investeras i något som skapar arbetstillfällen och kan ge långsiktig avkastning. Hur kan EU och riksbankskommittén som filat på den nya riksbankslagen vilja förbjuda en suverän stat att få utökade medel, det vill säga syre att fungera. Utan syre kvävs väl en stat? Denna strypning sker än fortare när syretillförseln från den statliga portföljen (som en gång var fet och stor) blivit minimal. Vi kan dra listan av den avsevärda andelen av allmännyttan som privatiserats på senare år: eltillförsel, transporter, apoteken, telekommunikation, vårdcentraler, allmännyttiga bostadsföretag, naturtillgångar, bara för att nämna några av alla.

Detta förbud blir än märkligare när vi tittar på det mest framgångsrika exemplet i världen av monetär finansiering, som ägde rum i Kanada mellan åren 1936 till 1973. Ett av de länderna som efter andra världskriget klarade sig undan en skyhög statsskuld och hade hög tillväxt. Sverige har liknande förutsättningar (en mycket låg statsskuld) som Kanada på den tiden och i stort behov av en genomtänkt och icke naturförstörande tillväxt, kalla den grön om ni så vill. Vill Sverige ha en realekonomi som genererar produktion och gynnar hela befolkningen eller en uppumpad finansmarknad som går på steroider och bara några få livnär sig på?

Varför väljer Riksbankskommittén en snabbare väg till finansiell kollaps?

Förbjuds monetär finansiering finns det inte mycket i denna stund som kan generera reell tillväxt som nationen kommit att bli svältfödd på. Vi kommer dessutom se en än snabbare finansialisering av ekonomin och en expanderande rent av parasitsvulst i form av finans och skuggbanksverksamhet som livnär sig på all reell produktivitet. Penning- och finanspolitiken som en gång eftersträvade att gynna samtliga, kommer att tillåta en parasitär verksamhet suga ut kapital från vem den än kan. Varför väljer Riksbankskommittén en snabbare väg till finansiell kollaps? Antagligen för att de naivt tror att om de räddar affärsbankerna och finansmarknaden räddar de även realekonomin. När det egentligen är tvärtom, utan realekonomin hålls ingen parasit vid liv. Kognitiv dissonans eller egenintressen, bidrar till att de folkvalda inte kan fatta samhällsnyttiga beslut. Frågan är: vill vi ha en ekonomi som är finansstyrd och villkorad av penningsystemet som i dag är affärsbankstyrt. Eller vill vi ha ett demokratiskt förankrat och jämlikt penningsystem? Medborgarna måste sätta sig i hur penningsystemet fungerar, om nationen skall behålla kontrollen över pengarna och sin suveränitet, innan det är för sent.

Carolina Sundell
redaktionen@aktuelltfokus.se