EKONOMI   Riksbanken går med vad vissa dagstidningar kallat för en brakförlust. Detta sker inte vid vilken slumpmässig tidpunkt som helst, utan i en stund då den nya riksbankslagen i veckan cementerades i grundlagen av Riksdagen. När nya lagen börjar gälla vid årsskiftet kommer staten och skattebetalarna behöva stå för Riksbankens brakförluster.

Denna nota expanderas i skrivande stund när Riksbanken utökar sin balansräkning med hundratals miljarder, i syfte att understödja affärsbankerna. Detta innefattar köp av storbankernas värdepapper, trots att Riksbanken vet att dessa papper inte passar till något annat än att elda med denna vinter.

Det kan finnas tankeväckande sentenser även i en Hollywood-producerad film som Top Gun. Ett citat är passande att lyfta fram i samband med att riksbankschefen Stefan Ingves och Riksbankens direktion valt att successivt höja styrräntan och framför allt när de fattat flera policybeslut som skuldsatt landets centralbank och i förlängningen staten. Befälhavaren i Top Gun poängterar en allmängiltig företeelse till en stridspilot som spelas av Tom Cruise; ”Du äger inte flygplanet, det gör skattebetalarna. Grabben, ditt ego skriver checkar som din kropp inte kan backa upp”. Onekligen är detta precis vad Stefan Ingves och hans underhuggare gjort när de höjt styrräntan men även när de gått så långt att de köpt bostadsobligationer och andra värdepapper av affärsbankerna, på bekostnad av staten och befolkningen.

Med dessa köp följer en avsevärd risk. Riksbanken har skapat helt nya pengar, med andra ord reserver i sitt betalningssystem RIX och givit dessa till storbankerna i utbyte mot bankernas osäkringa fordringar i form av diverse papper. Detta är detsamma som att skriva ut en mängd blanka checkar och sedan låta staten stå för kalaset.

I denna högst verkliga berättelse är ”grabben med ett stort ego”, ingen mindre än vår riksbankschef Stefan Ingves. Han har tillsammans med centralbankens direktion expanderat Riksbankens balansräkning, med andra ord använt statens spenderarbyxor. När Riksbankens ledning agerar på detta vis, gör de sig skyldiga till en ”omvänd Robin Hood”; när man sätter upp något på skattebetalarnas nota och låter storbankerna hålla en brakfest utan att varken behöva städa eller betala priset. Detta handlar om att direktionen tagit risker med uppbackning av landets samtliga skattebetalare, till råga på allt har man gjort så utan att fråga dem. Deras förehavanden sker på befolkningens bekostnad och Riksbanken medger dessutom i en rapport, från juli i år, att ”en stor balansräkning med ett stort obligationsinnehav på tillgångssidan ökar risken för finansiella förluster.”

Utsugning

Riksbanken erkänner att de har förlustaffärer på sitt samvete. Något som nämns av få och journalistkåren har varit sena på bollen. Det finns en annan stor hemlighet och det är att Riksbanken dräneras än mer kapital i skrivande stund. Denna utsugning sker på grund av att Riksbanken bestämt att de ska ha en inlåningsränta. Räntesatsen utnyttjar affärsbankerna dagligen och gladeligen. Storbankerna får nämligen ränta på pengarna när de lånar ut sin “överlikviditet” till Riksbanken. Det går inte i någon mening att hävda att denna likviditet skulle vara deras förvärv utan hela befolkningens gemensamma besparingar. Riksbanken ger bort pengar, när de låter affärsbankerna kassera in avkastning och göra stora vinster –i sömnen– istället för att täppa igen hålet och sätta inlåningsräntan till noll.

Klasskrig mot löntagarna

De insatta inom ämnet, exempelvis ekonomer och journalister, låter teorin och renlärigheten gå före vad som borde sättas främst; att ha befolkningens bästa i åtanke. För närvarande existerar det flera läger bland penningreformister och akademiker, det går inom ekonomi att tala om olika skolbildningar. Den ena läran som Riksbankens teknokrater i flertalet intervjuer visat att de predikar kallas för bankdoktrinen, därtill finns det en annan gruppering som svurit sig till vad som kallas för MMT, Modern Money Theory. Bland MMT:arna verkar det finnas en övertro på att staten kan skuldsätta sig och ingen botten går att nå. Även om det inte är orimligt att tänka sig att staten skuldsätter sig verkar MMT:arna inte vilja greppa att den nya riksbankslagen sätter stopp för detta och sammanflätar Riksbankens balansräkning med staten. Svenska staten har fått ännu ett skuldankare att förhålla sig till, det som MMT alltid velat motverka har precis skrivits in i landets grundlag. Kanske borde MMT:s anhängare lusläst lagen när den låg på riksdagens bord, och granskat dess sidor med lupp istället för att ägna otaliga timmar till att tjattra sig ur en algoritmvillkorad filterbubbla. Inget större reformarbete kan väl tros äga rum i ett snävt ekosystem inkapslat i en privatägd sociala medier plattform?

Medan alla kritiker agerar tyckare i sina slutna läger, ovillig att förenas med sina penningreformistiska bröder och systrar, kan den oberoende Riksbanken fortsätta att föra ett klasskrig mot alla löntagare genom att höja räntan. Ingen manar till kamp och kräver att det nuvarande penningsystemet reformeras. Det system som före detta Bank of England-chefen Mervyn King kallade för det sämsta bland alla möjliga varianter. Riksbankens teknokrater räknar med att politikerna inte vågar lägga sig i deras förehavande. En fristående, allt för självständig Riksbank med opolitiska tjänstemän innehar nämligen carte blanche. Riksbanken besitter ett handlingsutrymme med stor spännvidd, och går lätt fria kritik när de pekar på sin önskan att nå sitt inflationsmål. En målsättning som på grund av sin diffusa karaktär kan användas av Riksbanken som en sköld, samtidigt som de obemärkt kan understödja affärsbankerna och finansjättarna.

Staten och skattebetalarna får betala

Riksbanken säger sig göra precis allt i sin makt för att nå den finaste procentsatsen av inflation som är möjlig, två procentenheter har de marknadstroende i EU och vår Riksdag bestämt är eftersträvansvärt. Att prisstabilitet av detta slag skulle vara positiv är lätt att skjuta i sank för den som bryr sig om landets realekonomiska produktion, den som allt välstånd egentligen bygger på. Vissa marknadsfundamentalistiska egon, till exempel Stefan Ingves, upprepar strävan efter inflationsmålet om och om igen utan konsekvensanalys.

Om Riksbanken fortsätter att få stora förluster på grund av sin uppbackning av banksystemet kommer staten vara tvungen att skjuta till; inga små medel utan miljardbelopp. Således kommer regeringen, delvis till följd av den nya riksbankslagen, inom kort vara tvungna att höja skatterna. Överföringen från det allmänna till det privata kan inte få fortgå en minut till. Ränteslaveriet måste ifrågasättas.

Carolina Sundell
redaktionen@aktuelltfokus.se