Riksbanken försöker mörka delaktigheten till bostadsbubblans uppkomst

KRISEN PÅ BOSTADSMARKNADEN Sent omsider har Riksbankens representanter vaknat till liv och valt att larma om hur sårbar den finansiella stabiliteten i landet är. Hur det däremot kommer sig att priserna på bostadsmarknaden ligger på den höga nivån de gör och att vi i landet har en tillgångsprisinflation är något som absolut inte framhålls och inkluderas i riksbankschefen Stefan Ingves förklaringsmodell.

Den faktiska och påtagliga kreditbubblan utelämnas. Vare sig Stefan Ingves medverkar i en uddlös utfrågning i SVT:s Agenda eller i Riksbankens egenproducerade jippo ”Hemma hos Riksbanken” är det officiella svaret att rådande finansiella tumult handlar om flertalet yttre omständigheter, vilka samtliga är underförstådda att de inte går att påverka.

Nuvarande makthavare vill att vi ska tro att dessa påtalade tillfälligheter härskar och styr över Sveriges valuta och ekonomi. De önskar att vi likt dem ska hålla oss trogna till vad som inte går att kalla för något annat än; en marknadsfundamentalism. Inget mer än en simpel tro. Således är vi enligt dessa inflytelserika röster, de facto, helt i händerna på ”den globala ekonomin” och diverse andra “marknadskrafter”. De mest diffusa och abstrakta styr alltså, enligt dessa så kallade experter. Det blir i sammanhanget, allt tydligare efter Sveriges NATO-ansökan och riksbankschefens uttalanden, att landets ekonomiska suveränitet bara existerar på pappret.

Onekligen är Riksbankens representanters otydliga och missvisande beskrivning ett måste om man vill bibehålla status quo och undvika all form av systemkritik. Metoden att skifta fokus från den faktiska underliggande problematiken och använda villfarelser har använts sedan romarrikets dagar. Problematiken som borde vara i strålkastarljuset och ekonomer runt om i världen sedan länge poängterat, är den storskaliga och expanderande kreditboomen. Denna har skapats med hjälp av Riksbankens förda penningpolitik, ett beslutsfattande som inte borde klassas som politik när detta tillvägagångssättet innefattar att understödja och avhända sig makt och styrning till affärsbankerna. Detta är egentligen själva motsatsen till politik, en icke-politik som består av en slavisk hängivenhet till just marknadsfundamentalismen. Landet har på grund av beslutsfattarna både på finansdepartement och Riksbanken, fått en skuldbaserad ekonomi. En transformation som pågått sedan slutet av 80-talet. En typ av ekonomi som bara går runt och dess hjul fortsätter bara att snurra om fler och fler skuldsätter sig. Samhällskollektivets moral och etik har på kuppen påverkats och satt den svenska skutan –samhället- på en helt annan kurs än denna befann sig på innan. Giren har bidragit till en uppluckring av moralkompassen och fört oss i en rask takt rakt ner mot det dystra djupet.

De opolitiska tekniska tjänstemännen som styr centralbanken är och förblir partiska gentemot nuvarande penningsystems utformning. Tjänstemännen har inte drabbats av denna partiskhet av någon slump utan just för att de är opolitiska tjänstemän som sedan 90-talet arbetar för en oberoende Riksbank som ställts utanför demokratisk kontroll. Riksbankens direktion drar själva nytta av den skapade tillgångsprisinflationen och vill därför till varje pris bibehålla och försvara nuvarande system. För alla de medborgare som idag tänker mer långsiktigt än att gynnas av en bostadsbubbla är det av godo att kunna se igenom riksbankschefens förklädda försvarstal, i vilka han falskeligen gör ”räntorna” till brännpunkten. Det är bara på detta vis som Riksbanken kan avsäga sig ansvaret för skapandet av bubblan, vilket bör ses som tidssymptomatiskt och en konsekvens av att Riksbanken förlorat men samtidigt frivilligt avhänt sig styrningen av ekonomin till affärsbankerna.

När det går att skymta en recession som sedan lång tid tillbaka hållit på att blåsa upp, är det då inte mindre än en skandal att i elfte timmen krypa till korset och poängtera att det är mer än turbulent på det finansiella havet och i den stunden, som Riksbanken och Finansinspektionen gör, förorda de tamaste av förändringar vilka inte kan klassas som reformer. En orkan har sedan länge legat i luften för de som studerat och sett bristerna i nuvarande penningsystems utformning. Om de finansiella marknaderna gungar är det oundvikligt att allt som är intrasslat och kopplat till dessa, vare sig det handlar om bostäder, pensioner eller elpriser, alla de värden som hänger ihop med bank och finanssystem påverkas.

Är det någonsin av godo för medborgarna att ha ett system vars utformning bygger på att privata vinstdrivande banker styr över kreditvolymen i landet, samt att bankernas utlåning påverkar priserna på bostäder och att upptrissningen av dessa priser bara kan hållas uppe om skuldsättningen fortsätter i samma takt som innan? En skuldbaserad ekonomi är inte långsiktigt hållbar i all framtid, trots att befolkningen just nu lever i en invaggad falsk tro att bostäder alltid ökar i värde och därför är en form av hårdvaluta.

Det finns ett alternativ till krediter i form av statliga pengar, utfärdade av en centralbank som styrs på ett demokratiskt vis under reglering som förhindrar bubblors uppkomst. För att detta ska kunna realiseras krävs först och främst att Sveriges Riksbank återigen ställs under demokratisk kontroll och att vi kan avsätta den direktion och dess chef som fattat de beslut som lett till att landets hushåll är mer skuldsatta än någonsin. Vilket medfört att vi står på randen inför en finanskris vars magnitud vi just nu bara kan skymta toppen av.

Carolina Sundell
redaktionen@aktuelltfokus.se