INRIKES

“Rumpan är arbetarklassens bästa vapen”

KRÖNIKA Jag har alltid varit misstänksam mot LO. Nu har min misstänksamhet och misstro övergått till rent förakt. Arbetarrörelsen har byggt det här landet. Framför den breda delen arbetarrörelsen har den radikala arbetarrörelsen spatserat. Både när det gäller partier och fackföreningar.

Hamnkonflikten i Göteborg ledde till att LO slutligen bestämde sig för att döda den fria fackföreningsrörelsen. Exempelvis det jobbiga Hamnarbetareförbundet och det outhärdliga SAC Syndikalisterna. Metoden är så genial att enpartistaterna med strejkförbud i Östblocket eller i Albanien hade varit imponerande. En enkel handskakning mellan LO och Svenskt Näringsliv. Nu ska den fria strejkrätten dö.

Strejkrätten har byggt Sverige. Vår rätt att strejka av politiska orsaker, av solidaritet med kämpande fackföreningar på annat håll eller för bättre villkor på våra egna arbetsplatser. Det har tagit vårt land framåt. Vi har byggt ett starkare Sverige därför att vi vetat att, som strejkledaren Harry Isaksson sa: “Rumpan är arbetarklassens bästa vapen”. Sätter vi oss stannar verksamheten. Däri sitter den reella makten över samhället. Den makten vill LO nu ta ifrån arbetarklassen.

Motståndet har varit kompakt. I Hotell- och Restaurangförbundet, i IF Metall, bland brandmännen, i Vårdförbundet. Många inom LO vet att deras fackliga landsorganisation agerar fel. Helt fel. De har satt press och visat att deras välbetalda förbundsstyrelser inte lyssnar på sina medlemmar. Men det räcker inte. Vi kan inte stillatigande se den största förändringen av svensk konflikträtt på arbetsmarknaden, sedan LO frivilligt gav upp sin under Saltsjöbadsavtalet, dö i en stilla suck.

Den 25/8 är det nationell aktionsdag för strejkrätten i Stockholm. Vi kallar det Strike Back. Jag skriver vi, trots att jag inte varit inblandad i planeringen, eftersom Strike Back är alla vi som säger nej. Jag uppmanar alla som kan att ta sig till Norra Bantorget på lördag. Men jag uppmanar er också att snacka med sossarna i valrörelsen. De agerar “gult.” “Gula fackföreningar” kallade man förr dem som organiserade strejkbrytare. Nu agerar socialdemokratin och LO på det sättet. Ylva Johansson och de andra som skiter i arbetarrörelsens forna ideal och sin klasskompass kan vi inte övertyga. Men motståndet mot denna gula högerpolitik måste växa även bland socialdemokratins gräsrötter.

Jonas Lundgren
jonas.lundgren@aktuelltfokus.se

Upp