Sverigedemokraterna är ett anti-patriotiskt parti

LEDARE Sverigedemokraternas ideologi är en rätt märklig sak att studera. För att göra en liknelse som de flesta kan förstå: SD är som en borgerlig Gott och Blandat-påse där några av landets mest opatriotiska förslag trängs om plats.

Nationalism finns det gott om, inte minst när det gäller att exkludera människor på grund av etnicitet. Men när det gäller ren och skär patriotism så lyser denna med sin frånvaro. Den senaste mandatperioden har Sverigedemokraterna faktiskt visat sig vara ett antipatriotiskt parti.

En riktig patriot hade aldrig fått för sig att sälja sig till lobbyister – i synnerhet inte för något så löjligt som bjudmiddagar på Stockholms stjärnkrogar. Men det är exakt det Sverigedemokratiska riksdagsledamöter har sysslat med de senaste fyra åren. Först pratade Jimmie Åkesson om att begränsa företagarnas plundring av välfärdskassan. Efter bjudmiddagarna lät samma Åkesson meddela att han inte längre vill begränsa välfärdsplundringen. Enligt SD-ledningen är det bara struntprat att tala om sånt här. Men är det verkligen struntprat? Jag tycker faktiskt inte det. Vi talar alltså om närmare hundra miljarder skattekronor om året som går till privata intressen. Istället för att samtliga skattekronor ska gå till vad de är avsedda för, det vill säga välfärden, går hutlösa summor vidare till privata bankkonton.

I kommun efter kommun har Sverigedemokraterna aktivt bidragit till massprivatiseringen av bostäder. I Landskrona har vi SD-toppen Carina Herrstedt. När SD gick till val i Landskrona 2014 hade partiet lovat att inte medverka till att sälja ut Landskronabornas gemensamma bostäder. Partiet gjorde även det mesta för att locka röster från LO-kollektivet, vilket till stor del lyckades. I arbetarstadsdelen Sandvången lockade SD-politikernas löften nästan hela 27 % av väljarna. Två år senare tackade Carina Herrstedt sina väljare på Sandvången genom att sälja deras hem. Från att ha förstått vikten av gemensamt ägande till att bidra till massprivatiseringar. Inte konstigt att de som gjorde partiet stort sågar samma parti idag.

I Västernorrland hade Sverigedemokraterna kunnat stoppa utvecklingen som innebär att kvinnor tvingas föda barn i bilen. Men de lät bli. Istället lade SD ner sina röster och bidrog till att Sollefteå BB lades ner. Lägligt nog vill man inte känna till sina egna ord idag.

I riksdagen röstade Sverigedemokraterna nej till lagförslaget om att förbjuda privatisering av universitetssjukvården. Som en följd av det är det fritt fram att sälja ut Sveriges mest avancerande sjukvård.

Ute i kommunerna har de lokala SD-politikerna piskats till att inta en närmast anarkistisk hållning i marknadsekonomiska frågor. I riksdagen låter partiets finansministerkandidat, Oscar Sjöstedt, agera som Svenskt Näringslivs megafon. Steget till nyliberala tankesmedjor som Timbro är kort.

Nationalismen har historiskt sett alltid varit de styrande klassernas ideologi. Därför ska man inte bli förvånad när nationalistiska partier väljer eliten före folket. Det är därför jag gör en sträng skillnad mellan patriotism och nationalism. Patriotism handlar nämligen inte om ideologi, det är snarare ett rättesnöre och har varit ett slags grundfundament i flera socialistiska samhällsbyggen. Till skillnad från nationalismen är patriotismen inte exkluderande. Patriotismen splittrar inte folket på grund av etnicitetsfrågor – man ser folket som en helhet.

Att sälja ut folkets gemensamma resurser är inte patriotism. Detsamma gäller frågan om att låta lobbyisterna påverka politiken och frågan om att svika sina vallöften. Det kanske är vad Sverigedemokraterna kallar för nationalism på socialkonservativ grund men det är banne mig inte patriotism. En patriot sätter nämligen alltid folket i första hand och det gör inte Sverigedemokraterna.

Kim Fredriksson
kim.fredriksson@aktuelltfokus.se