Så blir arbetsförmedlingens förändring en upplösning 

iFOKUS Januariavtalet och nyliberalismen riskerar att sluta med upplösning. I denna iFokus-artikel granskar Carolina Sundell den nyliberala karusellen kring Arbetsförmedlingen. 

Vad händer om en bagare irrationellt lägger en bit surdegsbröd i en skål med vatten? Allt det arbete som lagts ner på degen; knådat och gräddat går förlorad då brödbiten luckras upp. När politiker som bakat brödet, under lång tid motarbetat arbetsförmedlingen och placerar ut den nyliberala snaran —vilket inkluderar nedskärningar och att tillåta privata aktörer sköta det som staten skulle kunna och bör sköta internt — sker samma sak som med brödet, det vill säga en upplösning. 

År 2017 outsourcade arbetsförmedlingen tjänster till privata företag för sex miljarder, ställ det i proportion till M- och KD-budgeten där 800 miljoner tas bort från förvaltningsbudgeten. Denna initiala slakt i kombination med Januariavtalet utarmar arbetsförmedlingen och dess verksamhet. Att arbetsförmedlingen varslar 4500 anställda och stänger 150 kontor, kom olustigt nog i samband med att en doktor i sociologi på Stockholms universitet precis publicerat en avhandling som visar på ett tydligt samband mellan ekonomiska satsningar på arbetsförmedlingen och lägre arbetslöshet. Samtidigt visar statistik från SCB att konkurrensutsatta arbetsförmedlingens betydelse i samhället inte minskat. Det är i med denna kunskap i goda minnet som många politiker leker med språket för att kritisera och sänka denna myndighet, de skäms inte att tala om kunder som söker jobb, de säger sig vilja reformera när det i slutändan handlar om att privatisera. 

Mikael Sjöberg, generaldirektör för arbetsförmedlingen, sa till SVT i slutet av mars att de har ”en viktig roll i arbetsmarknadspolitiken… och att de förbereder sig för en ny roll”.

Den första sentensen i hans uttalande stämmer, det är till och med ett axiom och få skulle betvivla att detta kommer förändras framöver, andra skulle argumentera att bemanningsföretag kan sköta arbetsförmedlingens verksamhet bättre, dessa talar om effektivitet, men de har inte noga studerat arbetsförmedlingens arbete. Dessa vill gärna trolla bort sekretessbelagd data och även glömma registrering av arbetslöshetskön, som är bevis på uppgifter enbart en tjänsteman skall utföra och kan aldrig ersättas av en anställd som svarar till ett privat intresse. I sammanhanget är känsliga databaser viktigt att titta på, vilka redan på grund av just den nämnda nyliberala sjukdomen som injicerats i välfärdsstatens aorta och förgiftat den, lett  till att den data som till exempel innehåller ett register av alla arbetslösa med funktionsnedsättning hamnat på villovägar. Den datan kom aldrig i privata händer när det var  tjänstemän med ett ansvar och kall för yrket som styrde den då friska välfärdsstaten, men i sjukdomstillståndet som utarmat byråkratin hamnar den sekretessbelagda informationen i en profitörs händer som vill bruka listan för att kunna få ut bidrag för att anställa dem lömskt; enbart på pappret. De som en gång argumenterade mot det byråkratiska maskineriet bör förstå att det ersatts med en större apparatur: AF ska framöver syssla med statistik, analys, en kontroll av arbetssökande och fristående aktörer, de ska betala dessa ersättning som baseras på ”hur väl de lyckas med att få individer i varaktig sysselsättning, givet behoven av den arbetslöse”. AF kommer ägna sig åt de diffusaste av sysslor, att säkerställa kvalitén av de privata aktörerna. 

Låt oss återgå till den andra sentensen i Sjöbergs uttalande, den nya rollen han talar om är den pågående digitaliseringen och skapande av ett mer ”effektivt” digitalt system. I en dystopi skulle arbetsförmedlingen raserats helt och kvar bara finnas ett system ”AF Direkt” som bygger på ett algoritm-helvete, där en artificiell intelligens beslutar över arbetssökandes kvalifikationer och gör bedömningar baserad på ytterst begränsad information; kanske enbart ett frågeformulär. 

När arbetsförmedlingens huvudsyssla går att sköta från webben tänker många att förmedlingen inte behöver de resurserna de har haft tidigare. Men få har i åtanke vilken inhuman utveckling vi går tillmötes när alla fysiska kontor försvinner och inga möten med medmänniskor äger rum. En sådan artificiell intelligens skulle ge ett kallt bemötande till vad Januariavtalet kallar för individer istället för medborgare.

Carolina Sundell
redaktionen@aktuelltfokus.se