Vänsterpartiet måste våga stå för sitt eget partiprogram

LEDARE Nu i helgen samlas hundratals vänsterpartister från hela landet för att diskutera den kommande valrörelsen till EU-parlamentet. Partiledning som gav den gula knappen ett ansikte propagerar nu för att Vänsterpartiet ska droppa frågan om svensk självständighet från EU. I praktiken en likadan u-sväng som Sverigedemokraterna har gjort.   Ett fullständigt lysande förslag – om man vill göra sprickorna i partiet större och djupare.

Jag kan gott förstå frustrationen som finns inom Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt och co hade världens läge att sätta press och förhandla bort flera nyliberala punkter i JÖK-uppgörelsen. Många vänsterpartister har framförallt pekat på att Jonas Sjöstedt kunde ha stoppat regeringens planerade inskränkning i strejkrätten, ett förslag som dessutom ligger utanför JÖK-uppgörelsen. Det är möjligt att Sjöstedts misstroendelöfte kan locka väljare på kort sikt, men på lång sikt är JÖK-regeringen en garant för ett högerkonservativt maktövertagande.

I tider av gula knappar måste Vänsterpartiet våga stå upp för sin egen politik. En linje som de facto förespråkar ett svenskt utträde från EU. Så här skriver Vänsterpartiet själva i partiprogrammet:

”Vi respekterar resultatet i folkomröstningen 1994 men har inte skäl att ändra vår principiella ståndpunkt. Sedan dess har unionens negativa inslag förstärkts drastiskt, något som aldrig underställts en folkomröstning i Sverige.Vänsterpartiet verkar därför för att Sverige ska lämna EU.”

Det här är ingen politik man ska be om ursäkt för eller tona ner. Det här är politik som bör föras ut med stolthet. Att föra ut frågan om svenskt uträde är dessutom taktiskt rätt då det signalerar en sak som både väljarna och gräsrötterna vill ha, nämligen principfasta partier.

Många EU-förespråkare använder gärna Theresa Mays Brexitförhandlingar som ett avskräckande exempel. Ett narrativ som delar av den socialliberala vänstern har kopierat. Vad de inte nämner är att förhandlingarna de facto har skötts av Storbritanniens rabiathöger. Med andra ord så är det inte så konstigt att förhandlingarna går åt helvete. Nämn en enda gång rabiathögern har lyckats med något annat än att göra de rika rikare och fattiga fattigare. Det finns faktiskt ingenting som säger att ett EU-utträde på vänsterns villkor hade inneburit ett liknande kaos. Av allt att döma hade Jeremy Corbyn skött Brexitförhandlingarna på ett helt annat sätt än Theresa May. Naturligtvis är vänstern bättre rustad än högern.

Om Vänsterpartiet väljer att vandra samma väg Sverigedemokraterna kommer det inte bara innebära mer interna slitningar och avhopp. Det kommer även innebära att man urholkar sin egen politik ytterligare. Har vänstern verkligen råd med det på sikt?

Kim Fredriksson
kim.fredriksson@aktuelltfokus.se