Kontakta oss

LEDARE

Fredsrörelsen behöver en offensiv mot den nya krigshetsen i Sverige

Publicerat

den

Pressbild Försvarsmakten - Foto: Melina Westerberg
  • 154
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

LEDARE   Sverige blir ett av de länder som vägrar förbjuda kärnvapen. Försvarsmakten skruvar upp retoriken och påstår att kriget ligger runt hörnet samtidigt som vi smygs in i ett fullvärdigt Nato-medlemskap. Det är nu det behövs en fredsrörelse som går på offensiven.

Igår var en historisk dag. Då trädde nämligen FN:s konvention om kärnvapenförbud i kraft. Det är också en historisk dag då det är första gången som Sverige valde att inte vara med på ett av FNs nedrustningsavtal. När ICAN, den internationella koalitionen mot kärnvapen, fick Nobels fredspris 2017 var Sverige med och drev på om frågan om kärnvapenförbud. Men nu är det alltså annat ljud skällan.

Regeringen har totalvänt i frågan. De tillsatte en enmansutredning om hur ett ställningstagande skulle påverka utrikesrelationerna. Utredaren Lars-Erik Lundin kom fram till att kärnvapenförbud skulle bland annat påverka Sveriges militära samarbete med USA negativt så regeringen ändrade sig. Utredningen har säkerligen rätt i sak, 2018 medverkade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg på konferensen Folk och Försvar i Sälen. Stoltenberg var tydlig och hotade Sverige med att det skulle bli flera konsekvenser om vi ställde oss bakom ett kärnvapenförbud.

I Sverige har det länge funnits politiska krafter som velat se Sverige som en fullvärdig Nato-medlem. Stegvis har Sverige smugits in i Nato, hur insyltade Sverige har blivit framgår i ett avsnitt av P3 Dystopia. I slutet av 2020 gjorde Sverigedemokraterna en total kappvändning och vill nu likt de andra borgerliga partierna öppna upp för ett Nato-medlemskap.

Uppskruvad krigsretorik

Försvarsmakten utnyttjar nu läget och skruvar upp krigsretoriken. Tidigare har det alltid hetat ”om kriget kommer” och hos försvarsmakten har de nu bytts ut till ”när kriget kommer”. Enligt Försvarsmakten är det inte längre en fråga ”om” utan istället en fråga om ”när” kriget kommer.

Som vanligt är det Ryssland som pekas ut som det stora hotet av Nato-vurmarna. Gotland är det som är hotat och istället för att skattepengarna ska gå till välfärden är det krigsindustrin som ska gödas.

Samtidigt marineras den svenska befolkningen i ett hav av falska nyheter. Inte bara av de SD-trogna alternativmedierna utan också av makthavare och mainstream media. Den senaste tiden har vi fått höra om alltifrån konspirationsteorier om ryska ubåtar som senare visar sig vara väderbojar från SMHI till bisarra jämförelser mellan Gotland och Rysslands annektering av Krim-halvön och Georgienkriget.

Historisk fakta vs propaganda

När det kommer till Georgienkriget så har det länge funnits konflikter mellan olika folkgrupper och gränsdragningar, särskilt efter Sovjetunions fall. I Georgienkriget var det en konflikt mellan georgier och osseterna som inom Georgiens gränser utropat självständighet för Sydossetien. Georgien hade redan då försökt närma sig Nato så för Nato-vännerna var det självklart att rysk aggression låg bakom. En myt som Nato-vänner fortsätter hävda men som har avfärdats totalt av Tagliavinirapporten. Rapporten som är en granskning av EU slår fast att det var nattliga bombräder från Georgien som startade kriget.

Krimhalvön har också en komplicerad historia. Genom historien har området alltid legat under ryskt styre. Ukraina fick inte kontrollen över Krim förrän 1954, då ingick både Ryssland och Ukraina i Sovjetunionen. Officiellt var Krim en gåva från diktatorn Nikita Chrusjtjov till den ukrainska rådsrepubliken. Samtidigt finns det rykten om att beslutet togs på fyllan av Chrusjtjov eller att han förlorade regionen i en omgång kortspel.

Rysslands inblandning i Georgien och Krim är självklart tragiska och människorättsvidriga. Samtidigt för dom som kan historien så blir det förståeligt varför och vilka regioner som kan förvänta sig ett hot från Ryssland. Då förstår vi också varför Sverige och Gotland inte tillhör de som bör frukta en rysk invasion.

Varför så tyst om Turkiet?

Nato-vännerna är snabba med att attackera Ryssland men är samtidigt knäpptysta om Natos egna krig och konflikter. USA:s invasioner runtom i världen behöver ingen vidare förklaring. Ett stort problem Nato-vännerna inte vill tala om är Turkiet. Turkiet har Natos största armé sett till antalet soldater. Turkiet styrs också av en islamistiskt diktator som fängslar all opposition, både politiker och kritiska journalister. Turkiet utför ett lågintensivt folkmord på kurder och andra minoriteter i landet. Jakten på kurder går så långt att de korsat gränserna och ockuperar kurdiska regioner i Syrien. Turkiet är också det landet som samarbetade med IS. IS framfart berodde på att de kunde tjäna stora pengar på olja, olja som sen smugglades in i Turkiet. Om Sverige ansluter till Nato skulle Turkiet bli våra allierade.

Spionskandalen Nato-vännerna inte vill prata om

Ett annat problem som Nato-vännerna är tysta om är spionskandalen som blev känd förra året. USA:s underrättelsetjänst NSA hade upprättat en hemlig spioncentral i Danmark. De spionerade på det militära flygplanet JAS-Gripen från Saab Aero. Målet var att stoppa danskarnas planerade inköp av JAS-gripen och övertyga danskarna att istället välja amerikanska flygplan. Skandalen tros ha kostat Sverige tiotals miljarder i uteblivna intäkter.

Spionskandalen är utan tvekan den värsta aggressionen som riktats mot Sverige och den kommer från Nato, inte Ryssland. Detta blundar krigshetsarna för det passar inte deras narrativ om att Ryssland är det stora hotet.

Det är nu den svenska fredsrörelsen behövs som mest. Försvarsmakten och Nato-vännerna ska inte måla upp en påhittad hotbild för att få igenom sina mål. Vi ska inte ha fler provocerande militärövningar som kostar miljarder och förstör miljön. Det är på tiden att vi återgår till neutralitet och alliansfrihet.

 

Nicklas Andersson
nicklas.andersson@aktuelltfokus.se


  • 154
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •