Aktuellt Fokus

LEDARE

Vad är det för fel på folk?

LEDARE Är det helt omöjligt för svenska makthavare att hantera två tankar i huvudet på samma gång? Man börjar ju undra när man hör hur politiker, tjänstemän och så kallade samordnare resonerar. Är det inte fotbojor på flyktingar som flyr från IS-terrorismen så är det sociala insatser för hemvändande IS-terrorister.

Fram tills igår trodde jag det var omöjligt att överträffa dumheterna som har presenterats den senaste tiden. Sen kom regeringens tidigare nationella samordnare i utredningen om tiggerifrågan, högermannen Martin Valfridsson.

Ett norskt tv-reportage som avslöjar hur kriminella nätverk ägnar sig åt narkotikahandel, människohandel, prostitution och tvingar människor till tiggeri i flera norska städer har fått stor uppmärksamhet. Med anledning av det norska reportaget har Valfridsson basunerat ut att Sverige borde förbjuda människor från att tigga. Med andra ord väljer han att spotta på offren.

Ärligt talat, vore det inte bättre att sätta ned foten mot de som bedriver människohandel? Inte om du frågar Valfridsson. Han vill sätta ned foten mot offren istället och bakom sig har han hela det politiskt korrekta etablissemanget.

När man tänker ett steg längre och analyserar vad Martin Valfridsson säger så är det ju faktiskt så. Kontentan av hans budskap är att fattiga människor ska straffas för att det finns organiserad brottslighet. För Valfridsson nämner nämligen inte så mycket som ett ord om eventuella åtgärder eller repressalier mot de kriminella. Istället rinner det över till att handla om övriga 99 procent av tiggarna som inte befattar sig mig narkotika, människohandel och liknande brott. Vilket åtminstone jag tolkar som att man helt enkelt skiter i de människor som faller offer.

Jag har själv arbetat ideellt med hemlösa sedan drygt 15 år tillbaka. Under dessa år har jag sett en hel del. Alltifrån amfetaminlangande svenskar i husvagnar till papperslösa pensionärer som snattar mat och säljer vidare till restauranger i centrala Malmö. Att hemlösa och fattiga utnyttjas eller befinner sig nära kriminella sammanhang kommer alltså inte som en chock för mig. Det finns även vetenskaplig forskning som visar att ju fattigare du är desto mer benägen blir du att begå brott. Sett till begreppet ”social crime” så har det varit en realitet i Sverige sedan åtminstone 1700-talet.

När det gäller EU-migranter så har jag aldrig förnekat det skulle finnas kriminella som försöker livnära sig på organiserad brottslighet. Jag minns tydligt ett fall i Malmö som inträffade för några år sedan. En grupp på cirka 7-8 personer började söka upp tiggare och kräva dem på pengar. Flera av de hemlösa jag och mina vänner talade var oroliga. De tyckte att det här gänget var obehagliga. Det kulminerade med att ifrån gänget misshandlade en tiggare grovt och obehagliga telefonsamtal till en kvinnlig volontärarbetare som hade hotat med polisanmälan. Efter det försvann det här gänget från Malmö. Liknande händelser kan mycket väl ske i andra delar av landet men så vitt jag vet så har det varit ett fenomen knutet till de större städerna.

Jag har inget övers för dylikt beteende. Enligt min mening borde den typen av kriminella lagföras och sparkas ut från landet. Det borde inte vara speciellt svårt för polisen att behandla dessa svin som vilka organiserade kriminella som helst. Är det så att människor begår människohandel, koppleri och utpressning så ska polisen fanimej se till att haffa de skyldiga. Svårare än så är det inte. Men tyvärr verkar det inte ske. Istället får svinen gå fria samtidigt som polisiära resurser går till att slänga hemlösas filtar och madrasser.

Skillnaden mellan organiserad brottslighet och fattigdomstiggeri är milsvid. Organiserad brottslighet är precis vad det låter som. Fattigdomstiggeri handlar om överlevnad eller om att skapa sig en dräglig tillvaro i livet. När högt uppsatta ämbetsmän som Martin Valfridsson förväxlar dessa ting vittnar det om en djup oförståelse för hur verkligheten ser ut. Eller så är det hans människosyn som talar. Tidigare har han antytt att tiggeriet skulle vara organiserat och därigenom ge liv till myten om det ”organiserade tiggeriet”.

Själva begreppet ”organiserat tiggeri” ska inte förväxlas med begreppet organiserad brottslighet. Detta eftersom det är två vitt skilda saker. Begreppet ”organiserat tiggeri” är ett djupt fördomsfullt och antiziganistiskt begrepp som härrör från 1600-talets Sverige när man började tala om så kallade ”skojare”. Ett ord från dåtidens Holland som beskrev fattiga romanotalande folk som lurendrejare. Myten om det organiserade tiggeriet har gått i vågor genom historien. Framförallt när människors levnadsstandard har pekat nedåt. Det vill säga som nu när levnadsstandarden har vänt tillbaka till 1970-talets nivåer. Vågen före det var i samband med första världskriget då det delades ut matransoner. Något dåtiden romanitalande resandefolk aldrig fick ta del av, vilket medförde att en del resandefamiljer tvingades tigga för att få mat på bordet.

Tiggeriförbud som åtgärd mot organiserad brottslighet är inget annat än ett slag i luften som drabbar fattiga människor. Valfridssons utspel är ett slag i ansiktet på människor som faller offer för sexhandel.

Kim Fredriksson
kim.fredriksson@aktuelltfokus.se

Upp