Ska vi ha kvar kontanterna eller leva i en bankregim?

EKONOMI   Striden om kontanternas framtid handlar om en större maktkamp. Privat kontra statligt är kärnan i det hela.

De statliga pengarnas fortlevnad hotas vid denna stund av affärsbankernas utgivna betalningsmedel, de digitala bankpengarna. Den stora kampen som utspelas innefattar vem som ska styra och kontrollera vårt lands penningväsende. Vem som ska skapa landets valuta; privata företag med ett vinstintresse eller landets centralbank, Riksbanken?

På forngrekiska heter pengar nómisma och dess etymologiska härkomst kommer från nomos som betyder lag. Idag sägs det att en av samhällets stora hemligheter är att landets penningmängd består till den absoluta största delen av privata pengar. Över 99 procent är digitala bankpengar skapade av affärsbanker, enligt forskare på KTH som gjort en uppskattning. Det innebär att det allmänna betalningsmedlet inte är demokratiskt förankrat och att Riksbanken inte kan utöva någon styrning värd namnet av ekonomin, inte under maktförhållanden där storbankerna både är de som kontrollerar och utfärdar landets valuta. Valutan är inget mindre än det allmänna betalningsmedlet, de pengar som vi alla använder dagligen och vars trovärdighet framförallt bygger på vår gemensamma kassa, det vill säga skatteintäkterna.

Väldigt snart är timman slagen, då affärsbankernas pengar marginaliserat och trängt bort de statliga pengarna. Vid denna historiska stund finns det mindre än 1% kontanter kvar, och i oktober lade företaget ClearOn ner Kassagirot något som drabbade de cirka 85 000 invånare som vill använda kontanter för att betala sina räkningar. Tidigare i år när Sifo utförde en undersökning, på uppdrag av Bankomat AB, ville åtta av tio svenskar enligt enkäten ha kvar kontanterna som ett betalningsalternativ.

Frågan om kontanterna ska överleva handlar inte om något godtyckligt, inte heller om huruvida vi ska ha papperspengar eller digitala pengar, utan om något av allra största vikt; om penningväsendet ska vara i statlig eller privat regi. För att finna svaret på denna fråga är det nödvändigt att blicka tillbaka och skåda att den som genom historiens gång ägt och kontrollerat det monetära privilegiet, som penningskapandet innefattar, har varit den suveräna makten, en kejsare, monark eller stat. Dess motsats är den kontantlösa bankregim vi snart kommer vakna upp i. Inom den regimen bestämmer onekligen privata banker över vem som ska bli första användare av pengar, vilka människor, företag och industrier som förtjänar att få köpkraft. I det långa loppet vem som överlever i ett samhälle med en digitaliserad och finansialiserad ekonomi.

Idag saknar staten någon som granskar, varken lagrådet eller konstitutionsutskottet går igenom lagstiftningen per automatik och ser vad som bör uppdateras, och ingen inbyggd mekanism finns i systemet som säkrar svenska kronans fortlevnad, trots att det i regeringsformens 9 kapitel, 14 § står att ”endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt”. I en digitaliserad och finansialiserad tid är denna paragraf varken precis eller tydlig, eftersom det saknas ett tillägg som beskriver vem de digitala pengarnas utfärdare ska vara. Här närmar vi oss den springande punkten. Grundlagen kan inte i sig själv agera skyddsängel, om det inte finns några politiker och tjänstemän som ser ett intresse i att befolkningen har tillgång till ett betalningsmedel som är utfärdat och säkrat av landets centralbank, det vill säga av statens bank. Inte bara ett fysiskt betalningsmedel utan även ett digitalt, vilket skulle kunna vara en e-krona, som Riksbanken ännu inte valt att utfärda. Detta skulle en professor i juridik och rättsekonomi inte kunna låta bli att hävda handlar om själva statens legitimitet och maktförhållanden.

Riksbanken är världens äldsta centralbank och dess legitimitet kan komma att ifrågasättas om svenska kronan blir ett minne blott. Detta sker i den stund då Sverige ser ut att bli det första kontantlösa samhället i världen. En försökskanin skulle flertalet analytiker och ekonomer påstå att ett land är, som saknar fysiska pengar.

De som studerat penningens historia och penningsystemets utformning kan inga illusioner ha om att ett land som har privatiserat penningväsendet skulle inneha någon form av ekonomisk suveränitet. Den kanadensiska premiärministern W.L. Mackenzie King sade redan på 1970-talet att ”när en nation skiljs från att kunna utöva styrning över sin valuta och kreditskapandet, spelar det ingen roll vem som skapar nationens lagar… Tills kontrollen över utfärdandet av valutan och kredit återfaller till regeringen kommer allt prat om suveränitet och demokrati gå på tomgång och vara fruktlöst.”

Med det rådande penningsystemet backar Riksbanken endast upp affärsbankerna och gör inga som helst anspråk på penningväsendet, samt saknar de någon som helst insyn i alla de överföringar som görs med Swish-appen. Denna digitala infrastruktur sköts av företaget Getswish AB och står de facto utanför Finansinspektionens tillsyn. Penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet kan fortgå så länge bankerna själva inte intervenerar och väljer att uppmärksamma oegentligheter. Flöden av bankpengar är svåra att följa när de studsar mellan både banker inhemskt och på en global arena. Insynen och kontrollen bygger för tillfället på storbankernas frivilliga medverkan.

Klockorna ringer när privatiseringen av pengarna är näst intill fullbordad. Vad säger konkurrensverket om denna koncentration på betalningsmarknaden? Varför har Riksbanken ännu inte utfärdad några digitala pengar (e-kronor)? Beror det på att Riksbankens teknokrater är just teknokrater och därför likt robotar enbart följer policydokument? Kan dessa robotarmar inte tänja på lagen som de gjort under pandemin, då de gått utanför penningpolitikens ramar och ägnat sig åt finanspolitik när de hjälpt både banker och finansiella företag med stödköp? Utredningen Statens Roll På Betalningsmarknaden kommer hamna på regeringens bord om några dagar, innan hösten är över. Riksdagen bör inte gå snigelns fart, någon måste likt Gustav III –eller om man föredrar penningreformisten J.R.R Tolkien– ta upp penningreformens fana (det går inte att lita på att utredaren Anna Kinberg Batra tjänar staten, hennes kopplingar till näringslivet tyder på att hon är Anckarström i detta politiska spel). Svenska kronan håller på att gå i graven. Dess beskyddare måste ta upp striden innan det är försent.

Carolina Sundell
redaktionen@aktuelltfokus.se