INRIKES| Tidningarnas Telegrambyrå har gjort ett mycket intressant reportage om Nya Högern, en nygammal ideologisk strömning inom den konservativa nationalismen som har kommit att samla alltifrån fascister till rasideologiska nationaldemokrater.
I reportaget intervjuas flera ledande företrädare som exempelvis SDU-topparna Gustav Kasselstrand och William Hahne men även de aktiva fascisterna Daniel Friberg och Patrik Ehn, varav den sistnämnde har haft en rad politiska uppdrag för Sverigedemokraterna. Den gemensamma nämnaren för alla – föraktet för den arbetarklass som har byggt Sverige från grunden.
I det långa reportaget ger de sin syn på Sverige, Sverigedemokraterna och målet med den politik som de propagerar för idag. Ett avskaffande av demokratin och idéer om att skydda den så kallade ”den vita rasen” som enligt dem själva hotas av det man ser som ”vänstern”. De politiska motståndarna som finns över hela det politiska spectrat är alla ”vänster” enligt den högerradikala förklaringsmodellen.
Tydligt förakt mot arbetarklassen
I intervjun med William Hahne är föraktet mot arbetarklassen tydlig. Ett förakt som han nu vänder mot Sverigedemokraternas ledning på grund av deras brytning med Hahne och SDU.
– Det handlar om att vi i den nya generationen har en annan bakgrund, säger William Hahne. Vi i SDU vet hur man för sig, klär sig, beter sig. Vi har eller är på väg mot högre utbildning.
– Det gamla gardet kommer från landsbygden i Skåne eller södra Sverige. Har låg eller ingen utbildning, är arbetarklass. Partiet som Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson gick med i bestod av skinnskallar som brölade på leriga vit makt-konserter. Åk till ett stort SD-arrangemang, åk till landsdagarna, man får ta fram skämskudden.
– Vi är precis tvärtom, säger William Hahne. Vi är representativa. Vi har kontakter i näringslivet. Vi har en helt annan approach.
– Jag har tillräckligt bra högskoleprov för att komma in på i princip varenda utbildning i hela Sverige säger William Hahne.
Hahnes åsikter är inte okontroversiella i den radikala högern. De är snarare mainstream bland de människor som har styrt den politiska utvecklingen inom samma rörelse.
För marknadsekonomi mot demokrati
Utifrån ett samhällsperspektiv står det utom rimligt tvivel att den högerradikala nationaliströrelsen vill avskaffa demokratin. Målet är att skapa en ny samhällselit där pengar, utbildning och titlar ska avgöra huruvida man ska få rösta i kommande val eller ej.
– Modern massdemokrati – nej aldrig. Personligen tror jag att någon sorts graderad demokrati är möjlig, baserad på merit. Alla har rätt att rösta men man har olika antal röster beroende på vad man uträttat för sitt samhälle säger Daniel Friberg, ledande inom den neofascistiska tankesmedjan Motpol.
Daniel Fribergs aversion mot det parlamentariska systemet är han inte ensam om. Faktum är att fler och fler människor i Sverige vänder sig emot hur samhället styrs. Skillnaden mellan den breda massan och radikalhögern är däremot synen på folkmakt.
I jämförelse med den självständiga vänsterrörelsen saknar de högerradikala en grundläggande struktur som kan ersätta de nuvarande samhällsstrukturerna på ett ansvarsfullt sätt. Medan den självständiga vänsterrörelsen vill skapa demokrati från grunden för alla och en demokratiskt förankrad ekonomi där målet är rättvisa och solidaritet vill den radikala högern annorlunda.
I grunden vill de högerradikala bevara de nuvarande samhällsstrukturerna samtidigt som det folkliga inflytandet minskas. Ett exempel på det är ställningstagandet för den kortsiktiga marknadsekonomin där fokus ligger på att skapa så kallad ”tillväxt” för makteliten samtidigt som man verkar för att rika människor ska ges mer demokratiskt inflytande än arbetarklassen. Ungefär som samhället idag fast med än mindre demokratiska fri- och rättigheter.
Vurmar för Stureplanseliten och ser ner på arbetare
Vurmen för Stureplansgräddan på Östermalm är tydlig. Detsamma gäller vurmen för Svenskt Näringsliv och storföretag. Daniel Friberg är själv delägare i gruvföretaget Wiking Mineral. I intervjuerna är den röda tråden en slags stolthet över att inte tillhöra den arbetarklass som man i realiteten ser ned på.
När Patrik Ehn rosar Christian Westling, känd för att på bästa politikermanér ha ljugit om sin delaktighet i Sverigedemokraternas järnrörsskandal gör han det genom att påpeka att Westling är en ”Stureplanskille”.
När det kommer till synen på SDU och SD menar Patrik Ehn att det råder en kvalitetsskillnad. Kvalitetsskillnaden är enligt Ehn baserad på klasstillhörighet.
– Man ser en stor kvalitetsskillnad, säger han. Den vanliga SD-aren sitter kanske lite kärvt till ekonomiskt, det blir mycket välfärdsnationalism, många av de äldre medlemmarna är väl egentligen invandringskritiska socialdemokrater.
– SD får såklart röster från jättemånga akademiker. Men en akademiker som går på Öppet hus hos partiet i Göteborg känner nog sig inte riktigt hemma där, det är många enklare människor, faktiskt.
Läs TT:s reportage genom att klicka på länken här.
Redaktionen
redaktionen@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar