Ledare| Så fungerar högerns politiska praktik

LEDARE| Återigen har man varit poppis bland Sveriges samlade rasistelit på nätet. Det börjar bli lite tröttsamt men fine, haters gonna hate. Det finns inte så mycket jag kan göra åt saken, jag vet ju hur de högerradikala fungerar och att det handlar om politisk praktik.

Näthatet är en del av det politiska klimatet vare sig vi vill eller ej. Den här gången hade Kamil Ryba, ledare för pytteorganisationen Swedish Defence League irriterat sig på det fria ordet eftersom Aktuellt Fokus hade publicerat en nyhet om att en norsk politiker skyllde Anton Lundin Petterssons rasistiska dåd på muslimer. Vilket föranledde att han fick spader och ljög ihop en artikel om mig som är delaktig skribent.

Enligt Ryba var jag personligt ansvarig för Aktuellt Fokus, ett felaktigt påstående som han fått från den fascistiska nyhetssajten Fria Tider. Inte nog med det, enligt Ryba hade han bevis på att jag skulle ha legat bakom radikalnationalisternas hyllningssida till Anton Lundin Pettersson som Aktuellt Fokus även skrev om. Målet var att misskreditera mig som person för att sänka min trovärdighet när det kommer till kunskaper om den radikala nationalistiska miljön och övrig nationalistisk höger. Likaså att misskreditera vänstern och antirasister rent generellt genom sedvanlig borgerlig guilt by association.

Såväl moderater som sverigedemokrater gnuggade sina händer. Samtidigt började nazister och SD-vänner kontakta mig via mail och Facebook. Med andra ord, ett sedvanligt drev från höger. Nu var den förhatliga vänstern äntligen avslöjad och det basunerades ut på sociala medier med buller och bång. Den ständigt egenkäre Jan Sjunnesson triumferade ut att jag hade ljugit för att misskreditera borgerlighetens femte parti, Sverigedemokraterna. Men vem var det nu som ljög igen?

Amatöraktigt förfarande

Någon har skapat ett falskt Facebook-konto i mitt namn och tagit min profilbild. Därefter har personen ifråga skapat en ny hyllningsgrupp till Anton Lundin Pettersson och tagit skärmdumpar av administrationen. Dagen efter publicerar Ryba sitt blogginlägg. Jag tror de flesta förstår att 1+1=2. Kontot ifråga hittades av en vän till mig och hade följande ID: https://www.facebook.com/profile.php?id=100010441338835 Förfarandet är med andra ord amatöraktigt och det signalerar även desperation från SD-vännernas sida.

Deras fasader spricker och de blir heligt förbannade på alla som pekar på detta uppenbara faktum.

Kamil Ryba må vara en idiot och hans lögner var enkla att upptäcka men det är viktigt att komma ihåg att det här inte är en engångsföreteelse. Så här har radikalhögern och radikalnationalister agerat sedan snart 100 år.

Så här funkar dem i praktiken

Medvetna fabricerade nyheter är en politisk praktik från högerhåll och har så varit sedan länge. Låt mig ge några exempel. Jag börjar med ett som återberättades till mig från äldre herrar som var aktiva i den nationella rörelsen under sin ungdom.

Under 40-talets strider mellan fascister och kommunister på Malmös gator skedde samma saker nuförtiden Aktivister från Nysvenska Rörelsen hade fått nog av kommunisterna som ställde sig i vägen för de radikala nationalisternas arbetarfientliga planer och antidemokratiska agenda. Under ett överfall på några kommunistiska affischerare hade man kommit över ett antal reklamaffischer. Affischerna användes därefter för att misskreditera kommunisterna genom att fascisterna placerade affischerna på provocerande platser.

Den plats som innebar mest folklig ilska var porten till en kyrka där man valde att spika fast affischerna vilket ledde till stora skador i den gamla träporten. Ja ni kan ju själv lista ut vad reaktionen hos allmänheten blev. En viss brottsmisstänkt SD-topp påstod att hans sambo hade blivit frihetsberövad av extremvänstern och att de hade bundit fast henne vid en stol. Rubrikerna i tidningen var ett faktum och offerkoftorna gav politiska poäng. Vad media glömde ta upp var att den fastbundna kvinnan ska ha fått munnen tejpad men att hon ska ha pratat med SD-toppen i telefon. Måste ha varit ett märkligt samtal. http://jinge.se/allmant/attacken-mot-kinnunens-flickvan-allt-markligare.htm

Eller vem minns inte den tidigare anonyma videobloggaren Elin Monday som nådde tusentals människor där hon delade med sig av sitt liv. Elin Monday visade sig vara fejkbloggare som var ett propagandaverktyg åt det högerliberala ungdomsförbundet Centerns Ungdomsförbund, CUF. CUF:s mål med bloggaren var att misskreditera Arbetsförmedlingen och förmedla nyliberal ideologi.

Elin Monday slås ändå med råge av de SD-vänner som photoshoppade en tweet av författaren Henrik Arnstad tidigare i år där de påstod att han hade skjutit en misstänkt SD:are i låret med en pilbåge. Bilden lades upp i SD-vänliga grupper på Facebook och snabbt efter det hade bilden spridits av hundratals troll. Syftet var helt och hållet att misskreditera honom och försöka förstöra hans trovärdighet då han tycker annorlunda än radikalhögern.

Mest spridning har däremot den borgerliga ledarskribenten Per Gudmundson fått då han började sprida ut att Sverige har fått 55 så kallade ”No-Go Zoner” där gängen kontrollerar gatorna och polisen inte kan kontrollera. Därefter räknade han upp en handfull förorter. Gudmundsons metapolitiska oförmåga att läsa en polisrapport som bland annat pekade på klassamhällets inverkan gällande så kallade ”utanförskapsområden” skapade myten om de 55 sharia-kontrollerade områden och nuförtiden verkar människor tro att dessa islamistdominerade områden existerar.

Vad Gudmundson och trollen som satte snurr på hans tes vägrar ta upp är områden som Ljungby, Nynäshamn och Täby också tas upp i den polisrapport som ligger till grund för de främlingsfientliga myterna. Ej heller är de intresserade av att tala om klass. Istället sprider de en medvetet falsk bild över hur hela samhällen fungerar.

Vi tar det igen

På 1940-talet körde samma rörelse dåtidens fulspel genom affischer

På 1980-1990-talet spred högerradikala aktivister ut rykten om överfall på svenskar ute i bostadsområdena och på gatan. Ofta med hjälp av flygblad.

2000-2006 hittade högerradikaler och nationalister på överfall för att vinna politiska poäng på offerkoftor och för att kunna visa hur ”våldsamma” vänstern var. Man bedrev även så kallade ”false flag” attacker mot borgare för att vrida samhällsdebatten högerut gällande hatet mot vänstern.

Idag är det sociala medier och slaget om det skrivna ordet som gäller. Och där är Kamil Rybas angrepp och lögner om mig ett ganska talande exempel på hur lögnerna är en integrerad del av högerns politiska praktik.

Den stora frågan är däremot inte frågan om varför de känner sig nödgade till att bruka smutsiga och moraliskt förkastliga metoder. Det är snarare frågan om varför det högerradikala blocket i sin helhet räds fri media från ett självständigt vänsterperspektiv och varför detta högerblock blir oresonliga och desperata när samhällsströmningarna synas och lyfts fram i ljuset. Gillade dem inte yttrandefrihet precis?

Jag ska vara så där helt ärlig som bara AA-personer har en tendens till att vara. De där uppenbara lögnerna gjorde mig förbannad till en början. Men efter att ha tänkt efter så inser jag att det inte är något personligt. Det är så de högerradikala fungerar. Det är bara till att konstatera. Ju fler som fattar det desto bättre mindre hat kommer de kunna piska fram i framtiden. För min egen del så tänker jag fortsätta skriva om politik vare sig SD-vännerna vill det eller ej. Till skillnad från dem behöver jag inte fabricera nyheter för att deras fasad ska rämna. Det klarar Ryba och hans kompisar på egen hand.

Kim Fredriksson
kim.fredriksson@aktuelltfokus.se