DEBATT| Författaren Anna-Lena Lodenius har fel när hon beskriver rasister som en proteströrelse. Det menar det antirasistiska nätverket No Pegida Sverige.
Anna-Lena Lodenius är skribent och föreläsare med bland annat högerextremism som expertisområde. Hon blir ofta intervjuad som sakkunnig om rasistiska grupperingar, till exempel har hon uttalat sig om den rasistiska gruppen Pegida i SvD (9 februari) och i DN (18 april).
Pegida är ett rasistiskt nätverk som bildades i tyska Dresden i oktober förra året. Då passerade en man vid namn Lutz Bachmann en demonstration anordnad av Kurdistans arbetarparti, PKK. Dagen efter bildade han Facebookgruppen ”Patriotiska européer mot islamiseringen av väst” eller förkortat ”Pegida” vars syfte blev att bunta ihop den kurdiska gerillan med IS och den antifascistiska rörelsen, sätta in dem i ett block och använda sig av denna fiendebild för att hetsa mot alla muslimer.
Den 20 oktober anordnades Pegidas första hatmarsch mot muslimer och under vintern kom den rasistiska gruppen att genomföra en hatmarsch i veckan i hemstaden Dresden. På flera håll i Tyskland dök liknande grupperingar upp, och de möttes av ett kompakt motstånd. Också i Sverige fick grupperingen en efterhärmare under ledning av hets mot folkgrupp-dömde Henrik Rönnquist. I Malmö möttes i februari en handfull pegidaanhängare av 5000 antirasister, och liknande scener har senare utspelat sig i Linköping, Göteborg och Uppsala.
Nyligen släpptes Anna-Lena Lodenius senaste bok ”Vi säger vad du tänker”. I boken beskriver Lodenius olika rasistiska (eller ”högerpopulistiska”) partier och grupper i Europa – bland annat Pegida, som presenteras på följande vis: ”I mitten av december 2014 fylldes gatorna i Dresden av 25 000 personer som ville protestera mot terrordåden i Paris. Liknande demonstrationer hölls även på andra håll, bland annat i Leipzig. Marscherna arrangeras av en tämligen nystartad rörelse med främlingsfientliga och islamofobiska inslag: Pegida” (s. 80).
Lodenius har här inte bara anammat rasisternas retorik om Pegida som en motståndsrörelse, där ”vanligt folk” protesterar mot en påstådd islamistisk ondska. Hon tar också till direkta felaktigheter för att stödja sin tes: attentatet mot Charlie Hebdo i Paris ägde rum den 7 januari i år, och Pegida började, som tidigare nämnt, att hetsa mot muslimer redan i oktober 2014. Att påstå att Pegida i december 2014 protesterade mot en händelse som ännu inte hade ägt rum är minst sagt anmärkningsvärt.
I bokens slutord anför Lodenius att enstaka händelser ”som 9/11-attentatet i New York, kan göra att efterfrågan dramatiskt ökar på antimuslimsk politik”. Denna tes verkar vara så starkt inpräntad hos Lodenius att hon själv bidrar till att befästa och sprida den – även om det innebär ren osanning.
Lodenius beskriver Pegida som ”en rörelse som förmår att engagera människor och som nu försöker använda Paris-dåden för att blåsa under hatet mot muslimer.” Och det är sant att Pegidas ledning försökte få luft under vingarna genom att spela på attentatet mot Charlie Hebdo – men det är också den enda kopplingen som finns mellan de två, av varandra helt oberoende, händelserna.
Genom att beskriva en rasistisk grupp som en motståndsrörelse mot ett terrordåd som ägde rum flera månader efter gruppens bildande har Lodenius inte bara köpt rasisternas världsbild. Hon bidrar också aktivt till att sprida en felaktig och rasistisk bild av rättfärdiga européer som försvarar fosterlandet mot barbariska muslimer.
Pegidas hatmarscher har sedan starten hösten 2014 handlat om en enda sak: att hetsa mot muslimer. Att försöka finna något djupare syfte hos en rasistisk grupp som Pegida är att överskatta dem.
/No Pegida Sverige
Bild ur Anna-Lena Lodenius bok ”Vi säger vad du tänker”. Foto: No Pegida Sverige
AF Debattredaktionen@aktuelltfokus.se
Lämna en kommentar