Kontakta oss

EKONOMI

Riksbanken mörkar samarbetet med kontroversiella Blackrock

Publicerat

den

EKONOMI Aktuellt Fokus granskar. När allmänheten fokuserar på smittspridningen och Coronakrisen väljer Riksbanken att mörka det kontroversiella samarbetet med den ökända fondjätten Blackrock.

I spåren av Coronapandemins informationsstorm passerar kanske Sveriges centralbanks marknadsinterventioner, som Riksbanken själv vill kalla för ”stöd” eller ”åtgärder”, ouppmärksammade. Åtminstone tills dess att interventionernas svarta skugga faller över Riksbanksbunkern själv. Riksbankens direktion vill hävda att deras ingrepp handlar om att hålla Sveriges ekonomi välmående. Flera kommentatorer betvivlar dock syftet och undrar vilken del av ekonomin som Riksbanken anser hålla i god vigör och levande. Riksbankens ”åtgärdsprogram” innehåller svaret, det inkluderar till största del köp av finansiella tillgångar och är enbart inriktat på banker och finansmarknader. Därmed blottläggs centralbankirernas syfte: upprätthållandet av skapade värden.

I Coronatider finns det en patient som inte är särskilt omtalad, en som sedan länge varit på väg in i koma men nu dukat under och blivit inlagd. Patienten är den globala finanskapitalismen. Det går att tvista om patienten lever eller ej, uppkopplad till en respirator som den är. Världens centralbanker intervenerar och håller den artificiellt vid liv. Etablerade media och de systembevarande experterna påstår att det enda som behövs är, en omstart, en defibrillator för att starta om dess hjärta. Finanskapitalismens kritiker säger dra ur sladden och låt spökhistorien dö.

Även marknadsaktörerna har börjat vakna och ifrågasätta varför Riksbanken fortsätter att utöka sina köp av företagscertifikat. I takt med Riksbankens köpmani på finansmarknaderna, som nu även innefattar företagsobligationer, utsätts staten för en allt större kreditrisk. I sammanhanget framstår internationell press som mer alerta och kritiska än Sveriges journalistkår. På en pressträff i tisdags meddelade Riksbankschefen Stefan Ingves: ”jag har ingen anledning att gå in på vilka samtal vi för eller inte för med bankerna”. Inte en enda följdfråga kom från mediauppbådet. Dagen innan hade nyhetsförmedlaren Bloomberg rapporterat att Riksbanken utnyttjat kapitel 16 i den svenska sekretesslagen (2009:400) för att mörklägga sitt samarbete med fondjätten Blackrock, som från flera håll kallats kontroversiellt.

Staten äger Riksbanken som tillika är en myndighet under Riksdagen. Medborgarna representeras av de folkvalda i Riksdagen. Dessa folkvalda valde att på 90-talet ge centralbanken en självständig ställning. Efter denna maktförskjutning hamnade Riksbanken längre bort från politikens inflytande, därmed också längre bort från medborgarna. Centralbankens autonoma ställning som en flytande sfär inom staten kan te sig problematisk i många avseenden, menar flera nationalekonomer. Detta oberoende blir ett problem när det handlar om att utkräva ansvar och få insyn i hur Riksbanken tolkar sitt uppdrag. Oberoendet ter sig än mer komplext när Riksbanken nu anlitat en extern aktör och inte vilken som helst, en fondjätte vid namn Blackrock. Denna nyfunna samarbetspartner har ett ansenligt inhav på svenska börsen, de äger mer än 40 procent och är kapitalstarka och maktbärande som en en nation.

Marknadsaktören, fondförvaltaren Anders Halldahl, ansvarig för svenska räntor på SPP Fonder, blir tillfrågad i en intervju med Bloomberg, om Riksbankens samarbete med Blackrock. Han svarar: ”det har blivit en svart låda styrd av Riksbanken, med högst oklara arbetsmetoder och motiv”.

I kristider blir det mer uppenbart, att den finansialiserade delen av ekonomin och banksystemet inte klarar sig på egen hand. Riksbankens utlovade stödpaket uppgår till totalt 1600 miljarder kronor som kan tillfalla banker och finansmarknader. Enligt Riksbanken själva har totalt 396 miljarder utnyttjats av beloppet, men lite insyn finns att hämta i bankens operationer och stödköp av värdepapper, bostadsobligationer och företagscertifikat. Stefan Ingves berättade i veckan ”vi köper inte så mycket i förhållande till storleken på marknaden”. Dessa belopp torde förstås i en större kontext, i en sådan ser vi att regeringen är oförmögen att vaska fram mer än 4 miljarder kronor till vård och omsorg för kommande år 2021 och samma summa året därefter.

Vad som föregått blir allt tydligare för den som söker förstå finansialiseringen av ekonomin. Realekonomin och den finansialiserade delen av ekonomin, bland annat finansmarknaderna, har sedan kredit- och finansavregleringar och reformeringen av pensionssystemet vävts ihop. Penningsystemet är numera bankstyrt delvis på grund av digitalisering och därjämte bankernas maktövertag. Riksbankens utgivna fysiska pengar, de statliga, har tillåtits marginaliseras i samband med att kontanthanteringen och därmed användningen minskat. Bankernas digitala krediter har kommit att ta över. Penningskapandet har lämnats över till privata banker, detta hade inte kunnat ske utan Riksbankens godkännande. Få betvivlar att utan en statlig garant skulle systemet fallera. Enligt professor i ekonomisk sociologi, Joseph Huber, bestämmer numera affärsbankerna över första användare av pengar, de skapar ohämmat pengar på längre sikt och styr över köpkraft i ekonomin.

Att koppla bort Riksbankens respirator som håller den globala finanskapitalismen vid liv och får systemet att fungera vore, menar vissa kommentatorer, att ta bort alla privilegier, all statlig uppbackning av bankindustri och finansmarknad.

I det ljuset klarnar händelseförloppet och Riksbankens handlande de senaste månaderna. Med ords betydelseglidningar försöker riksbankschefen med kluven tunga dölja sina motiv så gott det går, att det handlar om att till alla pris rädda den finansialiserade delen av ekonomin. Denna systemintervention genomförs trots att Riksbankens mandat och målsättning inte är helt och hållet förenlig med att återuppliva den intagna patienten. Det går att undra hur mycket Riksbankens balansräkning kan expandera, helt enkelt hur mycket finansiella tillgångar de kan köpa? När statens ägande växer, krävs demokratiskt inflytande, det är trots allt ett gemensamt ägande vi här talar om. Vad gör då Riksbanken när de börjar foga över marknadsandelar, när de ökar sitt ägande? I maj tog banken hjälp av den icke okontroversiella konsulten Blackrock Investment Management (UK) Limited (Blackrock FMA) för att få finansiell rådgivning. Blackrock är en fondjätte som enligt Riksbanken ska hjälpa dem analysera vilka köp av företagscertifikat de bör gå vidare med.

Nyhetsförmedlaren Bloomberg krävde för några dagar sedan ut dokumentation vidrörande Riksbankens samarbete med den omtvistade fondjätten. Tillbaka fick de bara några sidor, där näst intill allt var överstruket, dessutom kunde 68 av sidorna inte delas på grund av Riksbankens tolkning av sekretesslagen. Svart är färgen som täcker det vita arket. Insynen i statens bank på grund av en vidlyftig tolkning av lagen har blivit obefintlig. Riksbankschefen erkänner i en intervju i SvD att köpen av räntepapper ”leder till att tillgångspriserna blir allt högre”. Priserna hålls upp för de välbeställdas finansiella tillgångar.

I brist på annan information tyder det på att Riksbanken, nu med piratsegel, styrs allt längre bort från realekonomin. Marknadsinjektioner kan enbart vara temporära inte bestående. Det är precis som patientens dropp, den måste fyllas på. I ett sista försök att återuppliva den finansiella patienten måste bland annat bankernas papper med näst intill skräpstatus flyttas över till Riksbankens balansräkning. Detta görs för att avhjälpa den sjuke och hålla den vid liv.

Riksbankschefen har sedan länge slutat tala om statliga pengar, han talar enbart om kreditförsörjningen. När Riksbankens direktion indirekt tillåter att våra pengar är affärsbankernas krediter och att pengarna inte speglar produktivitet i realekonomin, har deras uppgift allt mer kommit att handla om, som Ingves själv medger, att säkra ”kreditförsörjningen”. De försörjer inte svenska folket med pengar utan litar på bankernas välvilja, att tillhandahålla lån med ränta.

Om Riksbanken fortsätter att kränka att all makt utgår från folket och i smyg har ersatt grundlagens demokratiska paragraf med: all makt utgår från bankerna och en finansiella elit, kommer Riksbankens motto Hinc robur et secúritas, eka obegripligt och vår suveräna stat vara blott ett skal. Den kan då inget annat vara än en bankregim. Precis i samma tankebanor som Cicero en gång gick i, då han hade Romarikets De re publica i åtanke, måste även vi ha vår stat i åtanke. Det går att hysa farhågor för vår stats fortsatta tillvaro med en ohämmad finans – och bankindustris kontroll över penningsystemet och den nationella valutan.

Carolina Sundell
redaktionen@aktuelltfokus.se