KULTUR

Kim Fredriksson: Därför splittras Sverigedemokraterna

KULTUR | Det har talats mycket om Nordisk Ungdom i samband med Sverigedemokraternas splittring. I en krönika på Aktuellt Fokus redogör Nordisk Ungdoms före detta strateg hur organisationen arbetade för att påverka SD och SDU.

Det är nog få som har undgått den sverigedemokratiska splittringen. På ledarsidor, debattsidor och på nyhetssidor har spaltmeter efter spaltmeter av politiska intriger publicerats till allmänheten. I TV-soffor och radioprogram har expert er av olika slag uttalat sig och haft synpunkter om det hela. Och visst är det extraordinärt. Det är ju Sveriges tredje största parti vi talar om. Sverigedemokraterna är ett parti bestående av proffspolitiker numera. Partiet angår och berör och är en realitet vare sig övriga samhället vill det eller ej.

Jag är egentligen ingen expert på Sverigedemokraterna. Insyn och kontakter hade man helt klart men någon expert vill jag ändå inte se mig som. Jag vet däremot hur man påverkar partiet. Jag vet också att den där politiska entrism Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson talar om på sätt och vis finns på riktigt. Jag borde ju veta, jag var en del av den själv en gång i tiden. Problemet med SD-ledningens påstående att det är den politiska entrismen från nyfascistiskt håll som ligger till grund för splittringarna inom partiet, är att den bara täcker en del av sanningen. Toppstyrning, personkonflikter, bråk om pengar och maktbegär är snarare mer relevant än ideologi. När det kommer till ideologi har avsaknaden av en reell ideologi alltid funnits kring partiet. Generationer av nationalister har tolkat partiet olika och utifrån ett nationalistiskt perspektiv finns det en uppsjö av olika ideologier i sig som är rena motsatsen till Sverigedemokraterna. Exempelvis nationalsocialisterna inom Svenska Motståndsrörelsen.

Öppnade dörren för Nordisk Ungdom

Avsaknaden av en reell ideologi öppnade dörrar för mig och andra aktiva inom Nordisk Ungdom. Vår analys var enkel. Genom att ta ställning och skapa uppmärksamhet kring de frågor vi själva valde ut kunde vi tidigt skapa en agendasättning genom att nyttja radikalhögerns så kallade fria medier. Genom att arbeta och anpassa våra frågor efter aktioner som sedan offentliggjordes på forum och sociala medier kunde vi skapa en medveten radikalisering hos sverigedemokrater. Anledningen var enkel. Det var en logisk analys över vår syn på etnonationalismen och etnopluralismens chanser att lyckas parlamentariskt.

I och med Nationaldemokraternas misslyckanden att kunna bli ett utmanande parti, samt Svenskarnas Parti mer nationalsocialistiska hållning ville kretsen kring ledningen i Nordisk Ungdom börja stödja Sverigedemokraterna av rent taktiska skäl. Man bedömde helt enkelt att det var lättare att arbeta metapolitiskt och kulturskapande för att få sverigedemokrater att lyfta våra frågor än vad det var att ställa upp i parlamentariska val som man ändå inte respekterade. Det handlade om kamp och mottot inom organisationen var ”resultat”. Nordisk Ungdom var dessutom inte ensamma om sin analys.

Internt inom den övriga etnonationalistiska rörelsen bortsett från Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen hade tongivande och ledande aktivister det klart för sig. Den parlamentariska kampen var Sverigedemokraternas arena. Det enda radikala etnonationalister kunde göra var att skörda det SD sådde i samhällsklimatet. Var man smarta skapade man dessutom förutsättningar för att påverka samhällsdebatten. På så sätt kunde man själva skynda på samhällsutvecklingen i en gynnsam riktning.

Jag kom att bli arkitekt över en majoritet av de aktioner som genomfördes under de två år jag arbetade med Nordisk Ungdom. Ett exempel på en av de tidiga aktionerna som gjordes för att påverka sverigedemokrater skedde utanför Aftonbladets kontor vid Globen 2010. Radikala nationalister som året tidigare spydde galla över ”liberala SD” tog helt plötsligt strid för SD utanför Aftonbladets kontor där de protesterade mot tidningens påstådda hets mot partiet.

Aktionen utanför Aftonbladet blev en markering. Syftet var att sända en signal till SD:s gräsrötter. De tidigare etnonationalisterna och rent ideologiska fascisterna som tidigare kallade SD-svansen på nätet för liberaler gick nu ut och försvarade “liberalerna”. Målsättningen var inte att vara snälla, det var att skapa förtroende och successiv radikalisering genom att bryta SD-ledningens kontaktförbud med etnonationalistiska grupper.

Sociala medier är som uppbyggt för det. Är du duktig på din sak kan du lyckas komma in i människors ständiga nyhetsflöde då vi själva inte längre väljer vilka massmedier som vi ska exponeras för. I sociala medietider låter vi våra flöden välja nyheterna åt oss. Den insikten var viktig när det gällde att påverka. Bara genom att bli vän med en SD-politiker på Facebook kunde innebära att de aktioner och ideologiska artiklar som aktivister länkade även skulle nå den aktuella politikern. Genom att inleda politiska samtal kunde man radikalisera desto mer.

Resultaten var lyckade för Nordisk Ungdom. Varje aktion innebar en breddning i frågor. Det ledde även till att SD:are själva började söka efter våra aktioner. Man började även maila oss och berömma oss. En del personer inom partiet och dess ungdomsförbund valde även att stödja och ge tips på aktioner som organisationen kunde bedriva nästa gång.

Vill radikalisera Sverigedemokraterna

Inte minst efter Nordisk Ungdoms äggkastning och tal utanför ett flyktingboende i Solna. Resultatet blev en massmedial spinoff. Såväl högerradikala medier och etablerad media skrev om aktionen. Genomslaget var ett faktum. Mail strömmade in. Medlemmar anslöt sig tjogvis i timmen de första timmarna efter att aktionen hade publicerats på organisationens youtube-konto. Ett par lådor ägg var kostnaden. Närmare tvåhundra medlemmar och legitimitet i de ”sverigevänliga” leden blev resultatet. Ideologiskt är Nordisk Ungdom något annat idag än när jag jobbade med organisationen. Idag är man en del av den identitära så kallade nya högern i Sverige. Ledande aktivister har benämnt sig alltifrån radikalkonservativa och etnopluralister till nationallibetarianer och kristna förkämpar. Utåt säger man att man ser sig som en del av den ursprungliga sverigedemokratin. Resonemanget bygger på att NU är före detta nationaldemokrater och de som drev före detta Nationaldemokratisk Ungdom. ND och NDU var resultatet av en splittring ur Sverigedemokraterna. Alltså är man sprungna ur Sverigedemokraterna.

Högst sannolikt ser ledarkretsen inom Nordisk Ungdom Jimmie Åkesson som en svenskfientlig förrädare. Det man är intresserade av är legitimitet och plattformar för att kunna bygga utomparlamentariska kamper från. På ren svenska kan man säga att krafterna som är involverade en medveten radikalisering av Sveriges tredje största parti vill rida på någon annans framgång. Resultatet är det viktiga. En analys som kom att innebära att man närmade sig den identitära rörelsen. Man delade ändå ungefär samma syn.

När jag tänker på det idag slår det mig att det kvittar vilken ideologi de här människorna säger sig företräda. Identitär, radikalkonservativ eller etnopluralist spelar ingen roll. Den samtida fascismen skiter högaktningsfullt i den parlamentarismen. Den är ändå föråldrad och kommer tappa sitt syfte enligt den samtida fascismen.

När identitärer försökte förklara de bakomliggande strategierna för mig omkring 2007 kom svaret. ”Vi ska agera som judarna och nästla oss in överallt och driva ett samhälle i samhället tills det gamla kollapsar”.

Identitärerna ville ta kontrollen
Mannen som förklarade det för mig var den som låg bakom identitärernas så kallade motståndsportal. En satsning från den identitära rörelsen då man strävade efter att ta över den nationella rörelsen. Moståndsportalens syfte var att länka samman samtliga utomparlamentariska nationalistgrupper och bygga upp lokala nätverk. Syftet var att ha kontroll över radikala aktivister.

Något sådant lyckades man däremot inte bygga. Det blev samma gamla konflikter som vanligt och det slutade med att identitärerna backade och förklarade sig om en del utanför den nationella rörelsen. Då hade konflikten bland annat resulterat i mordhot, utpressningar, rån och andra grova brott nationalister sinsemellan.

Den identitära strategin har hela tiden legat på att suga upp kompetens från radikalt nationalistiskt eller konservativt håll. Exempelvis försökte de värva mig själv i omgångar. Först via motståndportalen men också som skribent för det identitära uppslagsverket Metapedia. Efter den förra vågen av ideologiskt avvikande sverigedemokrater som blev uteslutna återfanns bland annat SD-toppen Patrik Ehn. Ehn hade gedigen kontakt med etnonationalister under sin sverigedemokratiska karriär. Kanske av vänskaplig karaktär, kanske av ideologisk. Oavsett vad är han en del av den identitära rörelsen idag. Att kontakterna fanns redan före Ehn blev utesluten är känt. Att det finns fler Patrik Ehns inom Sverigedemokraterna som anses ha dubbel agenda med sin politik är också vida känt. En del är under uteslutningshot nu. Andra har undkommit. En tredje kategori har självmant valt att lämna partiet.

Hur det kommer att gå för Kasselstrand och co kan nog de flesta räkna ut själva. Deras fascinationen för det radikala var en struntsak för partiets ledande personer från början. Det var först när de svarade emot och visade ambitioner som SD-ledningen satte ned foten. Vad som ska ske med de uteslutna är ovisst. En sak är säkert. 5000 SDU-medlemmar kommer eventuellt sakna en naturlig kontakt med sitt moderparti. Hur Kasselstrand kommer att mobilisera sitt Napoleon-projekt kommer uppenbara sig den närmsta tiden. En sak är säkert, det kommer bli svårt för SDU att massrekrytera utan ett moderparti.

För Nordisk Ungdoms del kommer man med största sannolikhet satsa på mer kultursatsningar och mediaprojekt för att påverka och radikalisera de som identifierar sig som sverigedemokrater. Någon massmobiliserande aktivistorganisation har man inte längre förmågan att bli. Men det är inte heller det som är målet nuförtiden. Man har lagt den ambitionen på hyllan. Målet är att påverka samhällsklimatet istället. Det vill säga, resultat.

Kim Fredriksson – Före detta strateg för Nordisk Ungdom

kim.fredriksson@aktuelltfokus.se

Klicka för att kommentera

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upp