DEBATT

Marknadsliberalernas våta trasa över globaliseringsdebatten måste slitas av

DEBATT | Debatten om globalisering är en utdöende tendens. Den dyker upp och tar världen med storm i samband med internationella toppmöten. De nästkommande åren ligger den marknadsliberala överbyggnaden som en våt trasa över oppositionens röst.

Vad innebär egentligen globalisering, och varför vänder vi oss emot densamma? Vad den beror på och innebär – leder till – finns det många spekulationer om. Vissa sociologer menar att västvärldens modernisering och dess spridning är grunden till globaliseringsprocessen, andra syftar till kulturella omständigheter. De allra flesta pekar däremot med hela handen mot ekonomins strävan efter nya marknader och profit. Ska vi ta hänsyn till globaliseringens alla perspektiv och nyanser skulle det här urarta till en bok istället för en debattartikel. Jag syftar därav till att hålla mig inom ramen för den ekonomiska globaliseringen och maktkoncentrering. En första och viktig utgångspunkt vi kan se är hur demokratin, den liberala likväl som den socialistiska, undergrävs och förlorar sin slagkraft när nationalstatens suveränitet undergrävs den globala ordningen där det råder ett ekonomiskt och kulturellt maktspel snarare än folksuveränitet och självbestämmande. I takt med att nationalstaten har förlorat sin suveränitet har den s.k. negativa friheten ökat, dvs. frihet från statliga restriktioner, men detta har skett på bekostnad av den positiva friheten, dvs. friheten att kunna påverka sin livssituation och sina förutsättningar. Samma utveckling och begrepp kan och bör användas för att beskriva den ekonomiska utvecklingen. Vi har frihet men ramarna är väldigt statiska och svårförändrade.

All teoribildning vi har – allt från de kontraktsteoretiker som ligger till grund för den liberala demokratin till de socialistiska tänkarna – utgår från nationalstatens roll och oinskränkta suveränitet. Det kan innebära nationalstatens funktion att utrota sig själv såväl som dess inneboende funktion att decentralisera makt. När nationalstaten förlorar sin roll och makten centraliseras på arenor där vi inte har någon kontroll över dess funktion sätts vi i ett politiskt och teoretiskt vakuum. Det finns inget som driver diskussionen och utvecklingen framåt bortsett från marknadens funktioner och maktkamp. Allt självbestämmande är självklart inte borta – det finns fria val i de flesta länder och vi befinner oss i en fjärde demokratiseringsvåg.

Men hur har egentligen demokratin förändrats? Självbestämmandets formella funktioner har inte förändrats (de är dock nalkandes med olika typer av frihandelsavtal) men dess praktiska funktioner har minskat. Vi har fått fler ramar att förhålla oss till. Politik handlar om ekonomi – demokrati handlar om folkets inflytande över fördelningspolitiken och den ekonomiska utvecklingen. Möjligheten att påverka denna har förändrats i negativ riktning. Begränsningarna att arbeta inom har blivit allt fler och tydligare. Politiska makthavare har förlorat kontroll över ekonomin och med globaliseringens krav på avregleringar har många beslut flyttats över från den politiska och allmänna till den marknadsstyrda och privata sektorn.

Vi i Sverige och västvärlden har ändå klarat oss bra. Vi har sett och kan se hur de demokratiska inskränkningarna färdas mot oss (se TTP), men vår materiella välfärd är än så länge stabil. Det är dock inte västvärlden som är det mest intressanta när vi talar globalisering. Trots att fenomenet ställer ökade krav på internationell solidaritet kan vi se en paradox i att en stor transferering sker från fattiga till rika länder. År 1990 var fattiga länders ränteskulder tre gånger större än de rika ländernas bistånd. Utöver skuldsättningen och den medföljande likviditetsfällan som försvårar ytterligare lån har det tillkommit stora sociala effekter. Vid världsbankens utlåningar har det ställts krav på stora avregleringar och utförsäljningar som försämrat de belånade ländernas offentliga sektor.

Med bakgrund i globaliseringens maktkoncentration och undergrävande av självbestämmande syftar jag till att…
… globaliseringsprocessen ska, förslagsvis genom Tobinskatter, ersättas med en internationalisering där stater interagerar snarare än integreras samt…
… att fattiga länder beviljas skuldsanering och får rättighet till delar av rika länders BNP istället för att tvingas lita till rika länders goda vilja, och till slut att…
… motarbeta marknadsekonomins inre tendenser till imperialism.

Daniel Karlsson, lärarstudent

Klicka för att kommentera

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Upp