Kontakta oss

DEBATT

Rika kommuner ska inte komma undan med social dumpning

Publicerat

den

Vilhelmina är en av alla drabbade kommuner

DEBATT Välbärgade kommuner ska inte komma undan med att dumpa fattiga i andra kommuner. Det menar Socialisterna Välfärdspartiet som vill se kraftåtgärder mot social dumpning och utarmningen av landsbygden.

Det skapas idag utsatta områden runt om i vårt land, på den svenska landsbygden. I och runt storstäderna i Sverige råder en cementerad bostadsbrist, detta är ett faktum. Bostadsbristen är ett av alla problem vanligt folk möts av i vardagen, men på nationell politisk nivå lyser handlingskraften och de kreativa lösningarna med sin frånvaro. Bostadsbristens tunga börda välts, som så många andra politiska problem, över på kommunerna. För den som läst Statskontorets rapport ”Aktiv medverkan till bosättning i annan kommun. En kartläggning.” är det uppenbart att där saknas varken handlingskraft eller kreativitet.

Ett cyniskt sätt för rika storstads-och kranskommuner att frigöra bostäder, och i samma veva stärka skattekraften, är att övertyga människor som är socialt och ekonomiskt resurssvaga att söka sig till andra kommuner. Nästan undantagslöst till fattiga landsortskommuner med svag befolkningstillväxt. Kort och gott kan man säga att de rika kommunerna parasiterar på fattiga människor genom att ogenerat exportera sina sociala problem.

För människor som lever på försörjningsstöd står avflyttningskommunen för försörjningsansvaret den första månaden i den mottagande kommunen. Efter det får den som står utan inkomst söka sig på egen hand till den nya hemkommunens socialtjänst.

De senaste åren har över 120 kommuner tagit emot nya invånare från andra kommuner på det här sättet. Detta kallas för social dumpning och det är precis vad det är. Man dumpar av människor från samhällets skuggsida till småorter på landsbygden. Småorter och byar som genomlidit industridöd, nyliberala stålbad och centraliseringar. Här är all samhällsservice indragen. Nedlagda vårdcentraler, tomma närpolisstationer, dåliga kommunikationer och små eller obefintliga satsningar på kultur och rekreation.

Det skapas platser med hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och stora sociala problem. Detta drabbar skolorna med barn från en otrygg hemmiljö med föräldrar vars tid i första handläggs på att kämpa sig igenom vardagen. Det drabbar människor som bott på orten hela sitt liv, en känsla av otrygghet, uppbrutna förråd och stök på busshållplatsen. Få vill flytta in i en by som berövats alla samhällsservice och i princip ingen till en som fått dåligt rykte och låg status. Framförallt drabbar det här de som mer eller tvångsförflyttas. De som redan står längst ner på samhällsstegen. De rivs upp från sina hem, sitt sociala liv och kanske den enda lilla trygghet de har. I bästa fall kan de finna ett nytt hem, en ny gemenskap och trygghet. Men med stor sannolikhet hamnar de här människorna istället i en ond spiral av arbetslöshet, misstänkliggörande och ensamhet.

De stora bovarna jämte cyniska politiker och ansvarsbefriade tjänstemän är de skrupelfria privata hyresvärdarna. De som inte bryr sig vem som flyttar in i lägenheterna eller hur de har det. Inte heller hur det påverkar grannar eller samhället i stort. Det skapas utsatta områden runt om på landsbygden, där bor bara dom som inte har något annat val. Där, de stolta bruksorterna monteras ner, landsbygden utarmas och små byar sakta blir en egen värld av misär.

Vi i Socialisterna Välfärdspartiet ser det som en självklarhet att vi som samhälle ska ta ansvar för alla våra medborgare, att vi ska eftersträva förbättringar och utveckling av hela vårt land istället för social dumping, avveckling och förslumning.

Vi föreslår därför att man inför ett krav på att avflyttningskommunen är försörjningspliktig för person med försörjningsstöd i sex månaders vid flytt till ny kommun. Till skillnad från civilminister Lena Micko föreslår vi också inte bara straffavgifter till hyreshajarna. Utan också att det upprättas en möjlighet att bötfälla kommuner som aktivt medverkat till flytt av personer med försörjningsstöd. Vi anser också att det måste bli lättare för kommunerna att tvångsförvalta bostäder där standarden uppenbart är under minsta tänkbara nivå.

Vi menar att man måste betrakta socialt utsatta människor som kapabla till arbete och att skapa sig ett anständigt liv. Stärk socialtjänsten och tillhandahåll yrkesutbildningar i bristyrken som ett krav för försörjningsstöd för de som är arbetsföra.

Sverige måste slå in på en ny väg med en ansvarsfull bostadspolitik. Stoppa utförsäljningen av de kommunala allmännyttiga bostäderna. Ge istället kommunerna möjlighet att få generösa statligt lån för byggandet av hyresrätter, bostäder med rimliga hyror och god standard efter behov. Men mest grundläggande är ett stopp på utarmningen av landsbygden.

Vi kan inte tillåta fler nedskärningar i samhällsservice och välfärd på småorter. Gör istället kraftiga statliga investeringar i infrastruktur och offentlig verksamhet. Det skapar arbete och utveckling på landsbygden både idag och i framtiden.

Karl Gustav Nilsson, Söderbärke.
Joel Holmdahl, Grängesberg.
Jenny Svensson, Överum

redaktionen@aktuelltfokus.se