DEBATT

Drevet mot Leila Ali Elmi måste få ett slut: Jämlikhetsdata är inte detsamma som ”rasregister”

Faksimil Youtube

AF DEBATT I ett unikt upprop på Aktuellt Fokus tar över 300 lektorer, forskare, lärare, folkvalda, studenter och andra svenskar, ställning emot det pågående drevet på riksdagsledamoten Leila Ali Elmi. Enligt debattörerna är det falskt och ohederligt att jämföra hennes förslag om jämlikhetsdata med rasbiologi.

Miljöpartisten Leila Ali Elmi valdes in i riksdagen i höstas och har sedan dess utsatts för flera illvilliga drev och rykten som handlar om så kallade ”klanröster” och så kallad ”identitetspolitik”. I helgen uppmärksammade Expressen att Ali Elmi har uttalat sig positivt till jämlikhetsdata i en intervju i ETC från februari i år och genom att basunera ut att hon sägs vilja införa ”registrering” av ras så har Ali Elmi därefter utsatts för ett mediedrev i bland annat Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet liksom i de högerradikala alternativmedierna och inte minst i sociala medier. Ett flertal mer eller mindre profilerade röster och skribenter på både höger- och vänsterkanten har nämligen efter Expressens artikel antytt eller explicit uttalat att Ali Elmi vill ”rasregistrera” den svenska befolkningen och jämförelser görs med både Nazi-Tyskland och den gamla svenska rasbiologin.

Jämlikhetsdata handlar dock inte om någon slags registrering överhuvudtaget och den pågående smutskastningskampanjen gentemot Ali Elmi och raljerandet över att jämlikhetsdata är detsamma som ”rasregistrering” är i det närmaste en repris på de ilskna reaktioner som följde efter att Vänsterpartiets delegater biföll en motion om att partiet ska börja förespråka jämlikhetsdata på kongressen i Karlstad förra året.

Mottagandet av beslutet blev inte bättre av att en företrädare för SCB då kommenterade kongressbeslutet genom att felaktigt utgå ifrån att jämlikhetsdata handlar om registrering och därefter exploderade vreden mot jämlikhetsdata både i media och i sociala medier och även då drogs paralleller till nazisterna och till rasbiologin i krönikor, kolumner och ledarstick liksom på bloggar och i debattforum samt i de SD-associerade alternativmedierna.

Då liksom nu är problemet att ingen verkar bemöda sig om att ta reda på vad Ali Elmi menar och vad jämlikhetsdata är och inte ens de mer namnkunniga och kända journalisterna och forskarna som har uttalat sig och vilka verkligen borde veta bättre. Kunskapsnivån om vad jämlikhetsdata innebär är helt enkelt uselt låg i dagens Sverige som samtidigt är det land som enligt olika internationella rankningar är allra bäst i världen vad gäller minoriteters skydd och rättigheter, antidiskrimineringsarbete och socialt jämlikhetsarbete samt främjande av mångfald och representation, deltagande och delaktighet och likabehandling, inkludering och integration i lagarnas, regelverkens och retorikens värld.

Så vad är då jämlikhetsdata? De allra flesta av världens närmare 200 stater saknar ett fullständigt folkbokföringsregister av svenskt snitt där alla invånare är registrerade utifrån juridiskt kön och kronologisk ålder och där det även finns uppgifter om tidigare eller nuvarande medborgarskap och födelseland. I stället använder sig de allra flesta av alla länder på jorden av en metod som kallas jämlikhetsdata för att få fram den typ av statistik som behövs för respektive lands samhällssystem och särskilt gäller det data och siffror som handlar om olika diskrimineringsgrunder och om olika minoriteter. Denna typ av data samlas in via enkäter och självsvarsformulär där invånarna i ett visst land, i en viss region eller i en viss stad ombeds uppge hur de själva identifierar sig frivilligt och anonymt och där frågor om alltifrån kön, könsidentitet, funktionsnedsättning och sexuell läggning till trosuppfattning, språk, rastillhörighet och etnisk minoritetstillhörighet kan finnas med. De siffror som genereras kan inte spåras till en specifik individ och hela förfarandet kan liknas vid hur enkätstudier genomförs i Sverige och där principerna om självkategorisering, anonymitet, informerat samtycke och frivillighet alltid ska gälla.

Det svenska folkbokföringsregistret är visserligen oöverträffbart vad gäller diskrimineringsgrunderna kön och ålder men de övriga fem diskrimineringsgrunderna könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning och tillgänglighet samt sexuell läggning finns det inga siffror om överhuvudtaget och inte heller om de fem nationella minoriteterna. Det innebär konkret att det just nu inte finns någon som helst statistik om hur invånarna med en viss typ av funktionsnedsättning klarar sig i arbetslivet, om hur homosexuellas eller transpersoners hälsa ser ut, om svenska muslimers inkomstnivå eller om afrosvenskars, romers eller samers arbetslöshetssiffror.

Utanför Sverige och inte minst bland samtliga överstatliga aktörer och strukturer såsom i FN- och EU-sammanhang råder det idag full konsensus om att jämlikhetsdata är en både mer demokratisk, en mer inkluderande och en mer etisk metod att generera statistik på jämfört med att utgå ifrån ett befolkningsregister där invånarna redan är registrerade och kategoriserade i förväg utan att de någonsin har tillfrågats om hur de själva identifierar sig.

Faktum är att Sverige genom sitt medlemskap i FN och EU är ålagt att praktisera jämlikhetsdata och både Genève och Bryssel kritiserar därför regelbundet Sverige för att sakna data och siffror om fem av de sju diskrimineringsgrunderna liksom om de fem nationella minoriteterna men hittills har Sverige vägrat att göra detta liksom att erkänna att rasism och diskriminering är ett strukturellt problem och även på regeringsnivå är kunskapen om vad jämlikhetsdata är obefintlig då utgångspunkten i svaren till FN och EU rutinmässigt utgår ifrån att det handlar om ”registrering” och vilket då inte stämmer på något sätt. Senast i maj förra året erhöll Sverige återigen kritik av FN och dess rasdiskrimineringskommitté i Genève för att landet inte kan uppvisa några siffror som visar att den rådande jämlikhets- och antidiskrimineringspolitiken verkligen fungerar och ger resultat.

Samtidigt är det folkliga stödet för införandet av jämlikhetsdata paradoxalt nog större i Sverige än i något annat EU-land efter och bredvid Danmark och Storbritannien och särskilt gäller det diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning samt sexuell läggning när frågan ställs på följande vis i undersökningar som EU:s motsvarighet till SCB förestår: ”Är du beredd att uppge… så länge det görs anonymt och med syftet att motverka diskriminering?”. Stödet för användandet av jämlikhetsdata är i Sverige särskilt starkt inom hbtq- och funkisrörelserna, bland sverigefinnar samt bland de invånare i landet som har utomeuropeisk bakgrund och inte minst bland svenska muslimer och afrosvenskar.

Det duger helt enkelt inte längre att bara vara bäst i klassen i lagarnas, attitydernas och retorikens värld för det skydd och de rättigheter som de olika minoriteterna visserligen tillerkänns på pappret i Sverige är just nu fullständigt omöjliga att både uppfylla, mäta och kartlägga liksom att följa upp över tid med data och siffror. Sverige är annars världsledande på statistik och inte minst gäller det statistik om kön och ålder men även om både socioekonomiska och regionala förhållanden tack vare folkbokföringsregistret och den offentliga statistik som genereras via detta register används i praktiken som underlag för hela det offentliga styrsystemet och i förlängningen för hela det svenska samhällsbygget. Statistik betyder med andra ord mer i Sverige än i de allra flesta andra länder i världen för att försöka skapa ett så jämlikt samhälle som möjligt.

Den totala avsaknaden av statistik rörande de fem diskrimineringsgrunderna och de fem nationella minoriteterna gör att den generella jämlikhetspolitiken som gäller i Sverige och som syftar till att utjämna klyftor av alla de slag liksom den övergripande antidiskrimineringspolitiken som främjar mångfald och representation, deltagande och delaktighet och likabehandling och inkludering just nu famlar i blindo och riskerar att i bästa fall bli ineffektiv och i värsta fall att till och med motverka sitt syfte.

Vi som undertecknar detta upprop står bakom riksdagsledamoten Leila Ali Elmi som just nu utsätts för ett mediedrev och en smutskastningskampanj i syfte att skada både henne och jämlikhetsdatafrågan och vi står också bakom införandet av jämlikhetsdata i Sverige.

Athaar Abdelaziz, student
Elham Abdelaziz, tågvärd
Amina Abdulkadir
Mona Abdulkadir, student
Asma Abdulkadir Ismail, student
Ismail Abdullahi, student
Hamdiya Abshir, sjuksköterska
Laila Abukar
Salle Adam, statsvetare och ingenjör
Camilla Agdler
Tandi Agrell
Rebecca Aguilar-Svensk
Lina Ahlerup, människorättsvetare
Ahmad Ahmadi, universitetslektor
Fereshteh Ahmadi
Ahmed Ali
Ahmed Ali, socionom
Amal Ali, student
Fahd Aljamali, byggingenjör
Hiba Alk, lärarassistent
Magnus Alkarp, författare
Alfonso Allende, formgivare
Lisa Allström, SFI-lärare och journalist
Hajar Alsaidan, socionomstudent
Hussein Alsaidan, skådespelare
Mariam Alsaidan, student
Sajaa Alsaidan, tolk
Sara Alsaidan, sjuksköterska
José-Miguel Altamirano Ponce, Tredje rummet
Violetta Altamirano Ponce, juriststudent
Lenka Altamirano Ponce
Kjeld Trond Janos Atlevik, skriftställare
Sydney Ankers, IMER-student
Mahira Antonsson, student
Delci Arancibia, socionom
Daphne Arbouz, genusvetare och utredare
Jessica Areborn
Lasse Arnheim, vissångare
Suzanna Asp, konstnär
Markus Asplund
Fayyad Assali, projektledare
Janna Atta, socialpedagog
Eva Avgerinou, folkhögskolerektor
Mona Awale
Helena Axelson Fisk, arbetsmarknadsutvecklare
Amina Balic, student
Ahmed Bashir, nätverkstekniker
Leila Bashir, Student
Zahra Bayati, lärare och forskare, Göteborg universitet
Stellan Beckman
Dorna Behdadi, doktorand i praktisk filosof
Peter Behrens, författare
Jakob Bengtsson
Susanne Berg
Kai Bergendal
Lina Bergly, student
Frank Berglund, förbundsordförande RFSL Ungdom
Per-Henrik Bartholdsson
Erika Betzén, socionom
Daniel Blixt, gymnasielärare
Margareta Bohlin, docent i psykologi
Alex Bovbjerg Nielsen
Hillevi Brandt, jurist och genusvetare
Erik C. Brunnegård
Linnéa Bruno, filosofie doktor i sociologi
Hanna Buitrago, student
Martin Burgos, företagare och konstnär
Sara Carlberg, student
Arjumand Aje Carlstein, antropolog
Linden Carter, ateljerista
Adolfo Castro, ssk-student
Mariam Cawale, student
Kaoula Channoufi, socionom
Saida Charafi, lärare
Kawtar Chibli, socionom
Daniel Cidrelius, socialantropolog
Måns Clausen, skådespelare
Palien Cole Cham, projektledare
Valentina Coronado Cuevas, projektledare
Sara Dahl, undervisningsråd
Paula Dahlberg, antirasistisk föreläsare och opinionsbildare
Matilda Dahlquist
Mats Deland, vik. lektor, Mittuniversitetet
Juan Antonio Delgado Serrano, grundskollärare
Maria Dexborg, socionom och människorättsaktivist
Teresa Dhillon, arbetsterapeut
Rossana Dinamarca, juriststudent och f d riksdagsledamot
Ann-Katrin Dolium, hållbarhetsexpert
Jorge Donoso, socialarbetare
Bec Drakenhall, forskare
Victoria Echazú, lärare
Juan Echenique Ferrari, Fritidspedagog
lliot Edberg, utbildningsansvarig RFSL Stockholm
Johan Eddebo, fil dr
Lars Edlund, jurist
Jenny Ehn, studievägledare
Kristoffer Ejnermark, lärare
Elise Ekmen, socionom
Aladdin El Hissi, gymnasielärare
Robert Ellebom
Liban Elmi
Rahmo Elmi, student
Noah Elstad, verksamhetschef RFSU Stockholm
Maggie Eriksson, fd lärare
Alexandra Esser, barnskötare
Linda Fahl, lärare
Katarina Fahleson, drifttekniker
Amal Farah, projektledare
Mimmi Fekade, student
Laura Fern, odlare
Lii Fernandez, skribent och mediestudent
Patricio Figueroa, Kock
Henrik Fjaestad
Suzanne Forsberg, student
Gustaf Forsell, student
Hilda Forssell, projektledare
Lotta Forssell, beteendevetare
Anita Fredegård, socialsekreterare
Maria Fredriksson, lärare
Daniel Gabrielsson
Saba Gebrewold, konstnär
Anna Gemfeldt, lärare
Kifaya Giama, folkhälsovetare
Pernilla Glaser, senior processledare Rise
Juan Gomez
Jamerson Gonçalo, förskollärare
Anne-Marie Grave, ssk
Sandra Grehn, doktorand
Nina Gren, forskare
Sabine Gruber, docent, Linköpings universitet
Aminata Grut, UX-writer
Oscar Guermouche
Eva Gustafsson, projektledare
Mikael Gustafsson, folkhögskolelärare
Åsa Gustavii, ungdomskonsulent
Helene Gustavsson, lärare
Erika Haanaes
Burak Haciahmetoglu, jurist
Rannveig Haga, forskare
Micha Hallberg, student
Erik Hammarström, lärare
Sarah Hansen Karaduman
Gabriella Haramaty, specialpedagog
Nabiha Hashi, statsvetarstudent
Zara Hedelin, doktorand i pedagogiskt arbete
Anders Hellström, lektor
Mia Herman, verksamhetsutvecklare
Arlen Herrera
Sakariya Hirsi
Zainab Hussaini, verksamhetschef
Abdullahi Hussein, student
Yahya Hussein, psykoterapeut och föräldrarådgivare
Adam Huuva
Emma Hübinette
Tobias Hübinette, lektor och docent, Karlstads universitet
Elinor Håkansdotter, mångfaldsvetare och etnolog
Hanna Håkansson, socionom
Elisabeth Härlin, lärare
Amal Högblom, handläggare
Hanna Högstedt, filmregissör
Jesper Isaksson, högstadielärare
Leila Abdi Ishaq
Arian Jafari, psykologkandidat
Nina Jakku, doktorand, Lunds universitet
Alva Jakobsson, student
Zamzam Jama
Christina Jansson, lärare
Furat Jari, skådespelare
Torbjörn Jerlerup
Veronica Abbas Jerneholt, butiksbiträde
Tova Jertfelt, illustratör
Patricia Johanson
Stephanie Johansson Pastén, redaktör
Arne G Jonsson, journalist
Miran Kakaee, juriststudent
Astrid Kakuli
Oliwia Zira Kalley
Petter Kallioinen
Ali Kamzoul, snickare
Balsam Karam, författare
Jesper Karlsson, doktorand
Marcus Kalmár, statistiker
Maria Karlsson, miljövetare
Bobby Kikumu, skådespelare
Lovisa Kim, leg psykoterapeut
Nantale Kitali
Chalisa Klampaiboon, student
Carin Klefbom
Min Jeong Ko
Matthew Kott, forskare
Signe Krantz, student
Anna Kristoffersson Samuelsson
Tarik Köpf, violinist
Fivos Ladopoulos, lärare
Hjalte Lagercrantz, socionomstudent
Ann-Charlotte Lagerström
Sara Lahtinen
Anna Laine, forskare
Bella Lawson
Yousef Lebbad, kulturvetare
Sara Leidelmeijer, studerande
Markus Leijman
Octavio Leiva
Mathias Leveborn
Klara Levin, dokumentärmakare och socionomstudent
Frederick Lidman
Jacob Lind, doktorand
Fred Lindgren, Garda salon
Sandhya Lindgren
Anna Lindström
Lilly Lwam Abraham, stadsplanerare
Ruben Lopez
Cassandra Lorca Macchiavelli, inredningsarkitekt
Ida Lugongo, folkhögskollärare
Hanna Lundgren
Johanna Lundqvist
Catrin Lundström, docent och lektor, Linköpings universitet
Susan Löfgren
Hassan Makaraan, studerande
Lumnije Maksuti, student
Gina Manzizila
Stefan Mariñas Severin
Khalid Mohammed
Rashid Mohammed, socionom
Ahmed Mohamud, ekonom
Yousef Morshedi, lärare
Gabriella Moussa Espinola
Khadra Mumin, socialpedagog
Abdirahman Musse, systemvetare
Mahmoud Nasser, datacivilingenjör
Amina Noor, mångfaldsvetare och pedagog
Martin Nord
André Nordin, arkeolog och historiker
Teresa Norman
Astrid Nunez, nationalekonom och statsvetare
Agnes Nurbo
Nils Närman Svensson, skådespelare
Pontus Näslund Stagling, Internetpatrullen
Mari Nässén
Hadir Omer, biomedicinsk analytiker
Janiche Opsahl
Joel Mauricio Isabel Ortiz, författare
Lisa Palm
Jenny Fredrika Park
Rouzbeh Parsi, lektor, Lunds universitet
Daniel Pérez Wenger, verksamhetsledare
Lucía Ramírez Tuesta, samordnare
Jenny Saba Persson
Andreas Pettersson, lektor i offentlig rätt
Börje Pettersson
Emilia Pettersson
Alejandra Pizarro Correa
Haley Quantz, student
Jennifer Randolph-Quinney
Henning Rehnström, konstnär
Begard Reza
Marie Rosén, konstnär
Isak Rubensson
Josephine Rubia, handläggare
Nathalie Ruejas Jonson, illustratör och grafisk formgivare
Henning Runolf
Helena Ruschmeyer
Hoda Saad, projektledare
Anyasi Sabuni Söderling, konsult
Hibba Saleh, student
Helena Sandahl, projektledare
Anna Sandgren, konstnär
Pär Sargren, miljöpartist
Jerry Segerholm
Naomi Semakala, student
Nazira Hammoud Shahwan, studentombud
Paul Simma
Ahmed Siraj, lärare
Lisa Wool-Rim Sjöblom, illustratör
Sara Sjölander, genusvetare
Sofie Sjölander
Thomas Sjösvärd, litteraturvetare
Hanna Sköld, filmregissör
Nicholas Smith, Södertörns högskola
Angelica Stagling, Internetpatrullen
Michael Steger, samhällsvetare
Åsa Strahlemo, socionom
Sonja Staničić
Veronica Stiernborg, ersättare för V Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd
Teysir Subhi, lärare och politiker
Fatima Suliman, student
Hannah Svensson, socionomstudent
Åsa Söderlund, vårdare och statistiker
Nina Sörensen, socialpedagog
Johanna Talje
Odd Tamas Storodden, rektor
Amanda Tan Miller
Angelo Tapia, socionom
Gloria Angelica Tapia, skådespelare
Linnéa Teljas Puranen, illustratör och grafisk designer
Daniel Terres, Tredje rummet
Emmi Tholerus, fysiker
Anna Thorén, doktorand
Anders Thunberg
Johanna Thunstedt
Sidney Tre, frilansjournalist
Björn Trotzig, kurator
Mikkel True, antropolog
Jennifer Turano, översättare
Sara Turpin, skådespelare
Tülin Uygur
Farzaneh Veghar, student
Gabriela Velasquez
László Sall Vesselényi
Åsa Virdi Kroik
Thomas Wahlqvist, IT-konsult
Östen Wall, lärare
Hanna Wallensteen, leg. Psykolog
Ulrica Wallin
Abdi Warsame, inköpare
Lena Welén
Anna Westling, projektledare
Charlotte Wiberg, skribent
Kurt Wicke, doktorand
Ulf Wideström
Hanna Wikström, docent, Göteborgs universitet
Peter Wikström, lärare och forskare, Karlstads universitet
Amanda Windolf, föreningsutvecklare
Benton Wolgers
Mathias Wåg, frilansskribent
William Ygberg Collier
Salem Yohannes, egenföretagare
Mirjam Haj Younes
Hoda Yusuf, student
Gustavo Zárate Quiero, socionom.
Carlos Zaya, journalist
Maria Zerihoun
Michaela Åberg, psykologstudent
Caroline Önnebro, lärare och doktorand

Upp