KRÖNIKA

Valcirkusens största förlorare: Amerikanska folket

KRÖNIKA| Nu har äntligen den amerikanska valcirkusen tagit slut. Som vanligt är det alltid en lättnad att slippa all propaganda som spys ut överallt men tyvärr kommer vi få tvinga oss igenom högar av analyser om varför ”fel” kandidat vann.

Det är nog ingen som har missat Donald Trump blivit val till USAs nya president. Det är egentligen inget konstigt, jag förutsåg själv att han skulle vinna. Trump valde ett enkelt framgångsrecept. USA går åt helvete ekonomiskt och det har lämnat en utsatt arbetarklass med misstro mot det politiska etablissemanget som låtit det hända. Trumps vallöften med att återindustrialisera landet och öppna gruvorna kommer aldrig att slå igenom men det gav honom röster.

Samtidigt väljer politikerklassen att skicka fram Hillary Clinton som kandidat. En tydligare symbol för det politiska etablissemanget går inte att hitta; Clinton har som bekant varit både minister och presidentfru och är ett politiskt högdjur sedan årtionden tillbaka. Trump har haft öppet mål när han pekat ut syndabockarna.

Vi ska inte heller blunda för att även om Trump är en uppstickare är han också en del av etablissemanget. Däremot kommer han inte från den öppna delen av etablissemanget som består av yrkespolitiker utan från den bakom kulisserna. De som äger företagen och styr ekonomin. De som sitter kvar på sin makt oavsett valresultat. De vars ekonomiska intressen han representerar.

Nu är det nästintill omöjligt att inte stöta på analyser om det amerikanska presidentvalet. Tyvärr är majoriteten av dem skit. Enligt proffstyckarna är det nu ”fel” president som vann. Det är vita kränkta män, rasister och allt annat ”pack” som röstar ”fel.” Det är analyser som bara sparkar neråt och inte klarar av att förklara populismens framfart. Analyserna vi nu läser om Trump är helt förutsägbara; det är samma tomma floskler som upprepas varje gång populister går framåt. Det lät likadant när Sverigedemokraterna blev landets tredje största parti.

Personligen bryr jag mig inte om vem som vinner. Illusionen om att en måste rösta är tröttsam. Jag röstar inte i de svenska riksdagsvalen och uppenbarligen kunde jag inte rösta i det amerikanska valet heller. Alla alternativ är skit och jag hade vägrat välja bland dem även om jag kunde. Att Clinton skulle vara progressiv, att en kvinnlig president per automatik skulle vara en framgång för feminismen – de tankarna är bara tom individualism. Om Clinton hade blivit president skulle hon varit en lika stor kvinnorättskämpe som Thatcher och patriarkatet skulle krossas likt Obama krossade rasismen när han blev president. Eller just det, det hände ju aldrig. Det är ju inte riktigt så politik fungerar.

Den representativa demokratin är ett värdelöst alternativ. Den påverkar inte den ekonomiska makten i samhället. Illusionen om att vi, folket bestämmer för att vi röstar var fjärde år tillåter det ekonomiska etablissemanget att fortsätta med sin politik. Den nyliberala hegemonin visar kapitalismen i sin värsta form.

Det borde nu vara öppet mål för alla anti-kapitalister. Tyvärr missar de att ens äntra spelplanen. Ekonomiska kriser slår sönder arbetarklassens levnadsförhållanden. När sedan högerpopulisterna plockar mark hos arbetarna är det inte konstigt eller obegripligt. Högern försöker få oss att tro att tiggaren utanför affären är sämre för våra plånböcker än skattesmitningen. Analytikerna väljer att ignorera verkligheten, våra materialistiska förutsättningar. De sparkar istället på högerväljarna, samtidigt som de missar att komma med egna politiska alternativ. Den del av vänstern som kan göra sig hörd gnäller hellre på när överklassen lånar ut sitt hotell till Sverigedemokraternas gala än de för fram en egen politik.

Lösningen är enkel: först när vi erbjuder ett alternativ till systemet kan vi komma någonstans.

För ut en egen politik istället för att gnälla på populisterna eller dina kamrater som köper svamlet.
Är du verkligen intresserad av att bygga en annan värld än den vi lever i nu krävs det mer än att gnälla på motståndaren. Att som nu hoppas att motståndaren kommer förändras och bygga samhället du vill uppnå kommer aldrig ske.

Niklas Andersson
niklas.andersson@aktuelltfokus.se

Klicka för att kommentera

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Upp