KRÖNIKA

Romer har bara haft rösträtt i 60 år

Foto: Aktuellt Fokus

KRÖNIKA Idag är det många som uppmärksammar att Sverige firar 100 år av allmän och lika rösträtt. I verkligheten var det bara kvinnor som tillhörde rätt klass som fick rösta.

Fattiga människor ansågs nämligen inte tillhöra den svenska demokratin på den där tiden. Allra minst fattiga kvinnor. Detsamma gällde för människor som hade gått i konkurs. Först 1945 fick fattiga kvinnor och män rösträtt.

Män som inte hade gjort värnplikt fick inte heller rösta. Så såg det ut till och med 1922.

Var du en gång straffad skulle du vara det hela livet. Att delta i demokratiska val var det inte på tal om förrän 1937.

Värre var det för människor som ansågs vara psykiskt sjuka eller hade neuropsykiatriska funktionshinder. Dessa människor blev så kallat “omyndigförklarade”, vilket innebär att dessa människor inte hade rätt att ingå avtal, förvalta sina egna ekonomiska resurser eller rösta i allmänna val. Idag är det svårt att föreställa sig att människor med exempelvis autism, adhd eller downs syndrom inte ska få rösta. Men det var det inte under 1900-talet. Först 1989 avskaffade Sverige det så kallade “omyndighetsstrecket”.

Sveriges strukturella förföljelser av “tattare” och “zigenare” innebar att romer inte tilläts rösta förrän 1959. Enligt staten ansågs romer inte uppfylla rösträttens krav på folkbokföringsadress. Vilket i sig var praktiskt omöjligt eftersom staten även förbjöd romer från att bli bofasta. Enligt lag tilläts romer inte stanna kvar mer än tre veckor i samma kommun. I praktiken var det bara delar av den resanderomska minoriteten som hade lyckats bli långvarigt bofasta, många av dessa tvingades dölja sitt ursprung vilket medförde att man slutade lära barnen tala sitt modersmål. 1959 ändrades lagen. Romer fick rätt att bli bofasta och därigenom fick man även rösträtt. Då inledde staten en omfattande offensiv assimileringspolitik som omfattade tvångssteriliseringar och stulna barn som överfördes till majoritetsbefolkningen. Så fortsatte det tills 1970-talet.

FN:s Folkmordskonvention definierar folkmord som gärningar begångna med uppsåt “att förgöra helt eller delvis en nationell, etnisk, raslig eller religiös grupp”, genom att:

 Döda medlemmar av gruppen.

 Förorsaka allvarlig kroppslig eller mental skada på medlemmar av gruppen.

 Avsiktligt skapa sådana levnadsförhållanden för gruppen som förmodas åstadkomma dess fysiska utrotning i sin helhet eller i delar.

 Införa åtgärder som förhindrar födslar inom gruppen.

 Tvångsöverföra barn från gruppen till en annan grupp.

 

100 år av demokrat? Skulle inte tro det.

Kim Fredriksson
Kim.fredriksson@aktuelltfokus.se

Upp