Svensk Handel och det sunkiga klassföraktet

KRÖNIKA Branschorganisationrn Svensk Handel borde tala om hur de ska komma tillrätta med sina egna problem istället för att göda antiziganismen i Sverige. Ett första steg är att börja tala om mänskliga rättigheter och bättre villkor för handelsanställda.

När deras näringspolitiska chef, Mats Hedenström, i dagarna skrev en debattartikel i Aftonbladet var det få intersektionella feminister som blev förvånade. Detta är hur sant klassförakt ser ut. Privilegierade miljonärer som anser att fattiga i utsatthet, kanske romer i synnerhet, är en obehaglig syn som stör deras vardag.

Som skäl till att Svensk Handel ställer sig för tiggeriförbud anger Hedenström att toaletter och pantstationer används i för stor utsträckning.

I rimlighetens namn förstår alla att detta bara ett svepskäl från Mats Hedenströms sida. Normaliseringen av föraktet mot fattiga romer, samt likgiltigheten inför att göra deras situation än värre, har uppenbarligen även nått in i Svensk Handels organisation.

På branschorganisationens hemsida är det här första budskapet vi får se: ”Vårt uppdrag är att stärka handels konkurrenskraft”. Vilket leder oss till den uppenbara frågan. Hur menar Mats Hedenström att det ska stärka handels konkurrenskraft att ge sig på fattiga romer och förespråka politiska åtgärder som gör deras utsatthet än värre?

Kan tiggeriförbudsutspelet vara ett sätt för Svenskt Handels att slippa diskutera viktiga frågor som hur de ska kunna öka tryggheten för handelsanställda månntro? Svensk Handel borde lägga sin välbetalda tid och energi på att förbättra löneutvecklingen, arbetsmiljön och ta itu med det systematiska utnyttjandet av praktikanter som gratisjobbare.

För mig som antirasistisk feminist är det omöjligt att inte reagera när privilegierade miljonärer lägger förslag som innebär mer utsatthet för de som redan tillhör en diskriminerad och utsatt minoritet. Det är de diskriminerade strukturerna som ska synliggöras och förändras. Inte de som lider och kränks av bristen på mänskliga rättigheter. Straffa de som upprätthåller strukturerna, inte de som faller offer för strukturerna.

Som de flesta förbudsförespråkare hävdar Svensk Handel att det är för de utsattas eget bästa som de inte ska få be om hjälp. Här menar jag att om man värnar mänskliga rättigheter och specifikt EU-medborgare i utsatthet och fattigdom på riktigt, så hade Hedenström föreslagit politiska åtgärder som innebär att antalet människor som lever i utsatthet och fattigdom minskar. Rättighetsbaserade insatser som långtidshärbärge, antidiskrimineringsarbete, tillgång till vård efter behov och samhällsinformation möjliggör för människor att ta sig ur situationen. Det är logiskt, rimligt och beprövat.

Jag var med och startade ett långtidshärbärge för EU-medborgare i utsatthet i Lund. Resultatet var tydligt. 20-talet personer som tidigare bad om hjälp utanför butiker fick jobb och många fick egna boenden. Flera fattiga familjer kunde äntligen se ljuset i tunneln.

Nu är det strax EU-val och vi behöver ett EU som växlar upp för att bli en union där mänskliga rättigheter – för alla människor och i alla medlemsländer– prioriteras, försvaras och förstärks.

Joakim Månsson Bengtsson – Krönikör, aktivist och kandidat i EU-valet för Feministiskt Initiativ
redaktionen@aktuelltfokus.se