Norges valresultat ger hopp om framtiden

KRÖNIKA Många var väldigt förvånade när jag gick runt och gnuggade händerna över valresultatet i Norge. Den borgerliga regeringen sitter kvar och Arbeiderpartiet backade. Sen insåg vissa att vänsterpartiet Socialistisk Venstre gått framåt i valet. Men det var inte heller det som gladde mig så mycket, förvånande nog. De flesta blev förbryllade när jag förklarade att det handlade om ett parti som bara fått ett mandat i Stortinget.

I Norge fanns länge en politisk tradition härstammande i den så kallade maoismen, alltså marxism-leninism i kinesisk variant, populariserad i de nordiska länderna framförallt av KFML i Sverige. Det norska partiet hette Arbeidernes Kommunistparti och gav ut dagstidningen Klassekampen. Till skillnad från det svenska partiet KFML som havererade under trycket av fraktionsstrider bestod AKP. Partiet gick aldrig till val själva. Istället bildade man en valallians med andra radikala organisationer, Rød Valgallians. Resultatet blev ett mandat i Stortinget där AKP-medlemmen Erling Folkvord representerade valalliansen. Efter att en tid ha fungerat som två separata självständiga organisationer upplöstes Arbeidernes Kommunistparti och Rød Valgallians 2007, men inte för att dö utan för att omgruppera sig.

Resultatet av reorganiseringen av den radikala vänstern i Norge blev det nya partiet Rødt som grundades i mars 2007. Partiet bygger sin ideologi på marxism och feminism och driver en klassisk radikal vänsterlinje. Det innebär bland annat att man brutit med den kompromissande och välvilliga synen på socialdemokratin som finns inom Socialistisk Venstre, Norges motsvarighet till Vänsterpartiet. För Rødt gäller antingen att få igenom en del av sin politik eller att avstå från att stödja en socialdemokratisk regering.

Nu, 10 år efter att det nya radikala vänsterpartiet grundades kan man åter visa upp resultat: en representant i Stortinget. Denna gång är det Rødts 35-årige partiordförande, Bjørnar Moxnes, som blir den radikala vänsterns man i maktens korridorer.

I ett Sverige där den organiserade vänstern till vänster om socialdemokratin antingen består av små grupper och partier som ömt vårdar en historia av att alltid ha haft rätt, även om den sanningen förtigits av etablissemanget, eller av ett stort reformistiskt parti som har samma förhållande till socialdemokratin som Socialistisk Venstre, ger det norska exemplet hopp. Självklart går det inte att kopiera rakt av till ett Sverige som rent politiskt ser ganska annorlunda ut. Men det som är sanning i Norge är också sanning i Sverige, det behövs en ny vänster.

Jonas Lundgren
redaktionen@aktuelltfokus.se