Fråga inte Göran Persson om bankskatten

iFOKUS   Korruptionen i Sverige kostar skattebetalarna hundratals miljarder varje år. Samtidigt står det klart att Finansinspektionen inte klarar av sitt uppdrag. Är bankskatt lösningen eller bör svenskarna vänja sig vid att Sverige går tillbaka i utveckligen? Här analyserar Carolina Sundell det allvarliga läget.

Att beröra den heta potatisen, bankskatten, utan att först tala om affärsbankernas moraliska skyldighet går inte. De hänger ihop. Allt för sällan nämns det att aktiebolagen tenderar att inte ta det ansvar som för människor är medfött och att det beror på själva formen av ägande och dess stadgar. Om vi antar att så är fallet när det kommer till bankerna är det nödvändigt att vi talar om deras avkastning, det som också kallas för vinsten. Den uppstår inte ur intet och dennas tillåtna storlek är det enda styrmedel som politiker och finansdepartementet har. Detta har blivit mer tydligt när Finansinspektionen fallerar i sin granskning av bankerna och mycket sällan bötfäller. Följdaktningen undrar man om det finns en rimlig vinst, finns det en gräns för hur mycket man kan ockra? En sådan filosofisk frågeställning verkar inte höra hemma i marknadsekonomin som Sverige anammat.

Lek med tanken att bankverksamheten vore annan av naturen, att denna exempelvis producerade något, en sådan tankeexercis är rent av stötande för alla som vet att affärsbankerna lever och plockar hem en stor del av sin profit på grund av tillståndet— Bankotroj — som säger att de får ta emot pengar från allmänheten, som de fått av den fristående Riksbanken (notera att centralbanken inte styrs av riksdagen och i förlängningen inte av folket).

 ”inkomstojämnlikheten är tillbaka på nivåer som liknar 1930-tal”

Affärsbankerna får i dag, till skillnad från en mer sansad tid i historien, skapa pengar när de ger ut lån. Få noterar detta och vet lite om de samhälleliga konsekvenserna som denna ökning av penningmängden direkt leder till. Vi talar här om att självaste penningvärdet påverkas, finansiell instabilitet kan påvisas och de ekonomiska klyftorna ökar, så mycket så att de fört Sverige tillbaka i den samhälleliga utvecklingen. Det går att diskutera hur stor förmögenhetskoncentrationen är, mycket tyder på inkomstojämnlikheten är tillbaka på nivåer som liknar 1930-talet, som professor Göran Therborn påvisar i boken: Kapitalet, överheten och alla vi andra.

Poängen är att en artificiellt skapad marknad, om det inte framgick tidigare talar vi om banksektorn, får till skillnad mot andra både subventioner och privilegier, till och med statliga garantier. Mår inte de nyliberala ekonomerna rent av illa av att detta försegår? En sektor tillåts vara helt skattebefriad trots att det inte skulle skapa någon snedvridning av ekonomin, vilken är en risk vid annan beskattning.

”Varför tillfrågar journalisterna ens den före detta statsministern när han är partisk som styrelseordförande för Swedbank och ägare av aktier i Ålandsbanken?”

En bankskatt skulle förhoppningsvis skapa en beteendeförändring bland affärsbankerna som i dag plockar hem höga kapitalvinster som andra företag bara kan drömma om. Vem vet, kanske ger en bankskatt bättring och förståelse för att de måste bidra till det samhälle där de tillåts verka. Väljarna kommer säkerligen inte straffa nuvarande regering om de inför den bland bankföreningen, dess lobbyister och Göran Perssons kontroversiella skatt. Varför tillfrågar journalisterna ens den före detta statsministern när han är partisk som styrelseordförande för Swedbank och ägare av aktier i Ålandsbanken?

”Debatten bör handla om hur man utformar”

Frågar man försvarsminister Peter Hultqvist, vill han gärna se att en sådan skatt införs, men detta endast för att täcka en miljardsatsning på försvaret. Bäst vore ändå att tillfråga ekonomer som inte låter sina värderingar spela roll i analysen. En som studerar nationalekonomi skulle säga att det behövs nya skatter när man plockat bort så många genom åren, sänkt bolagsskatten radikalt och nyligen slopat värnskatten.

Debatten bör handla om hur man utformar; vad politikerna vill generera intäkter till eller om de vill ha en buffert för kommande kris? Magdalena Andersson kan inte rädas att införa denna rimligaste bland skatter, när staten har så många hållhakar på bankerna i form av alla sektorns privilegier. En god förhandlare, det vill säga en som jobbar för skattebetalarna, bör kunna få till en högre procentsats än en klumpsummeskatt på 5 miljarder när affärsbankernas gemensamma vinster förra året uppgick till 112 miljarder.

Carolina Sundell
redaktionen@aktuelltfokus.se