iFOKUS

Rumäniens liberaler rensar ut romer

Rumänska polisbilar

iFOKUS Rumäniens mest “liberala” parti, USR, vill ha tioåriga fängelsestraff för människor som visar upp “kommunistiska symboler” offentligt. Och partiets lokala borgmästare tänker rensa sin stad på romer i vad han kallar “städning” av stadskärnan. Samtidigt vägrar företrädare för USR svara på journalisters frågor.

I dagarna är det 30 år sedan kapitalismen infördes i Rumänien och läget för landets miljontals romer är sämre än vid någon tidpunkt efter Förintelsen, samtidigt som landet som helhet hotas av en demografisk kollaps – och stödet för Ceausescu är fortsatt starkt.

Nyliberal socialdemokrati

Rumänsk politik kännetecknas, liksom politiken i flertalet europeiska länder, av en skarp uppdelning mellan stad och landsbygd, unga och äldre, och en splittring enligt klasslinjer. Men till skillnad från väljarströmmarna i den övriga europeiska politiken är det inte ett högerpopulistiskt eller fascistiskt parti som har sugit upp missnöjet från nedläggningsdrabbade bruksorters arbetarklass. Det är istället landets socialdemokratiska parti, PSD, som har sin bas i dessa väljarskikt. PSD är dock inte socialdemokratiskt i den mening som vi förstår svenska SAP, tyska SPD eller brittiska Labour. Partiet har aldrig lett landet i en period av välfärdsuppbyggnad, utan är helt förknippat med sönderslagandet av den statliga industri- och jordbruksapparat som fanns under planekonomin. PSD har dessutom kampanjat för ortodoxa kyrkans homofoba linje i en lätt bisarr folkomröstning om “traditionella familjer” i fjol, tagit pengar från statens utbildningsbudget för att finansiera bygget av världens största ortodoxa katedral, valkampanjat med en rå nationalism i centrum, och gjort sig känt som Europas mest korrupta parti. Ordföranden, Liviu Dragnea, sitter i fängelse för just korruption. Det finns alltså gott om plats för ett modernt vänsterparti, men landets enda politiska kraft med socialistiska ambitioner, Demos, är knappt mätbart i opinionen. Under 2019 har en socialistisk tidskrift etablerat sig inom den rumänska vänstern, och denna publikation, Kajet, är unik på så sätt att den förkastar både den stalinistiska diktaturen och det nyliberala kaoset – och också sätter de framsteg som gjordes under planekonomin i ett begripligt sammanhang. Men både Demos och Kajet är alltså marginella politiska företeelser.

Förkrossande seger

Kritiken mot PSD har istället kanaliserats genom liberala partier. Mest känd i omvärlden är förmodligen presidenten Klaus Johannis, som chockvann förra presidentvalet och tog hem en förkrossande seger i omvalet i höstas. Johannis är otroligt populär bland de miljoner rumäner som bor utspridda i världen, men under den förra mandatperioden kunde han inte helt leva upp till förväntningarna hos denna stora diaspora – förväntningar som troligen bäst kan beskrivas som “gör Rumänien till ett normalt land”. Han har också anslutit sig till ett av de korruptionsanklagade liberala partierna i den rumänska politikens mittfåra, vilket har sänkt hans trovärdighet i yngre, välutbildade storstadsbors och exilrumäners ögon. Dessa väljare har istället sökt sig till partiet USR, ett tre år gammalt parti som gärna jämför sig med Macrons rörelse och som, bland annat, var det enda större parti som inte stödde kyrkans hbtq-fientliga folkomröstningslinje. USR har ambitionerna att vara det unga, moderna Rumäniens mittenparti, och är särskilt starkt bland utlandsrumäner. I Sverige röstade nästan 2000 rumäner för USRs presidentkandidat Dan Barna, som var en hårsmån från att knipa förstaplatsen från Johannis bland de Sverigerumänska väljarna. Socialdemokraternas kandidat Viorica Dancila fick ynka 73 röster – USR är alltså trettio gånger mer populärt än PSD har i Sverige. Liknande siffror finner vi i Tyskland, Frankrike, Spanien etc.

Vill förbjuda symboler

Men USRs politik kan inte beskrivas som klassiskt liberal. I ekonomiska frågor är partiet snarare nyliberalt, med en politik helt inriktat på sänkta skatter och större sociala klyftor. Och i värdefrågor visar sig USR vara lika högerextrema som det övriga fältet. Särskilt två händelser under 2019 har lyft fram en brunare nyans.

Vägrar svara på frågor

I ett lagförslag undertecknat av 28 parlamentsledamöter för USR föreslår partiet en lag som skulle stipulera tioåriga fängelsestraff för offentligt användande av “kommunistiska symboler”. Frågan om vad som skulle räknas dit och hur en sådan lag är kompatibel med yttrandefrihet enligt bl a EU-standard vägrar partiet dock att svara på. Aktuellt Fokus har, med början i våras, gjort upprepade försök att få partiföreträdare att förklara sig, men har ännu inte fått några kommentarer. I lagförslaget talas om alla typer av “kommunistiska symboler”, som flaggor, märken, hälsningsord och så vidare. Rumänskan använder det ryska ordet “tovarisj” för “kamrat”, och det är en sådan “kommunistisk symbol” som befaras bli olaglig om USR får sin vilja fram.

Folket vill ha kommunism

Samtidigt som USR alltså vill kriminalisera yttrandet av vissa politiska åsikter, är emellertid den rumänska allmänheten förhållandevis positiv till kommunismen. I en undersökning 2016 uppgav en förkrossande majoritet att de hade velat rösta på PCR, det rumänska kommunistparitet, om det var tillåtet att ställa upp i val. Och i talrika opinionsmätningar kring synen på Ceausescu-eran är det normalt omkring 40 % av de svarande som uppger att de hade en bättre tillvaro på den tiden. Ceuasescu som ledare får normalt stöd av två till tre gånger fler väljare än de mest populära kapitalistiska ledarna. Men denna folkmajoritet vill alltså Rumäniens mest liberala parti förbjuda att yttra sin mening. Hos exilrumäner som alltså närapå hundraprocentigt röstar liberalt är den här typen av opinionsmätningar extremt svårsmälta. Reflexmässigt avfärdas de som “icke tillförlitliga” (trots att de visat samma resultat i över 20 år, och trots att de utförs av marknadsekonomiska institut och medieaktörer) eller produkter av “ryskt inflytande”. Om resultaten alls erkänns tillskrivs de “analfabeter på landsbygden” vilket är rumänsk diasporavokabulär för väljare som upplever marknadsekonomin som otrygg.

Etnisk rensning av romer

Nästa högersväng inträffade i början av december då Adrian Hobjila, vice ordförande i Rumäniens nordöstligaste residensstad Botosani, förklarade att han ville “städa upp” i stadskärnan genom att slänga ut stadens romska befolkning därifrån. Då många av de romer som bor i centrala Botosani har hyreskontrakt eller äger sina bostäder skulle vräkningar vara oerhört komplicerade, men Hobjila insisterade på att det var en nödvändig åtgärd: “Kosta vad det kosta vill”, sade han till pressen.

Efter en massiv kritik från bland annat Demos EU-parlamentskandidat Linda Greta Zsiga backade Hobjila och sa att uttalandet var “olyckligt”, men USR som parti vägrar åter svara på frågor. Aktuellt Fokus har också riktat frågan till utlandsrumäner som stöder USR, i dess sociala mediekanaler, och reaktionerna kan beskrivas som skamsna – men flera kommentatorer vidhåller att det är romerna, och inte USR, som är problemet.

Rumänska liberaler har även tidigare gjort sig kända för exakt denna typ av åtgärder mot romer. I Klaus Johannis hemstad Sibiu pågår sedan årtionden ett lågintensivt krig mot den romska befolkningen i de centrala delarna. Familjer som äger eller har förstahandskontrakt på bostäder i stadskärnan köps ut och erbjuds “bättre” boende – i ytterkanten av staden. Och i universitetsstaden Cluj vräkte liberalerna hundratals romer från ett centralt beläget bostadsområde och körde dem med sopbilar till en avstjälpningsplats en mil utanför stadsgränsen. Där bor de fortfarande – i den giftiga röken från brinnande avfall, utan andra försörjningsmöjligheter än vad soptippen ger. Demos Linda Greta Zsiga var en av dem som vräktes och fraktades med sopbil till denna direkt livsfarliga miljö.

Resultatet av denna mångåriga strävan från rumänska politiker att köra ut romerna från stadsmiljöerna är att romerna osynliggörs och tvingas till ghettoboende. I vissa fall får osynliggörandet direkt fysiska former, som den mur som omgärdar ett romskt ghetto i Baia Mare, eller det draperi som borgmästaren i Tirgu Mures använder för att dölja misären i det romska ghettot där. I andra fall handlar det om att de områden som romerna tillåts bosätta sig i är så svårtillgängliga att ingen utomstående tar sig dit. På så sätt ökar okunnigheten hos den rumänska befolkningen om hur djup misären har blivit bland landets miljontals romer. Redan 2013 kunde Soros-stiftelsens kontor i Bukarest genom fältundersökningar visa att bara tre av 100 vuxna romer hade ett fast heltidsjobb, och allt talar för att siffrorna har försämrats ytterligare. Då kapitalismen återinfördes 1989 rådde i princip full sysselsättning i Rumänien, även bland romerna. Det tog alltså bara 20 år för marknadsekonomin att föra romerna från huvudsakligen arbetande till nästan total arbetslöshet. Och det är barnen som drabbas värst: det uppskattas att hälften av de rumänska barnen lever i fattigdom, och då är det i princip hela den romska befolkningen under 18 som återfinns i denna halva. Ett av åtta barn går regelbundet till sängs hungrigt då familjerna saknar medel för sin försörjning. Och den siffran stiger. Rapportförfattaren Philip Alston varnade redan 2016 för att situationen då var desperat, och allt talar för att den har förvärrats sedan dess.

Glenn Möllergren
redaktionen@aktuelltfokus.se

To Top